lördag 5 augusti 2017

Osho

Ta livet lätt, kärleksfullt, lekfullt, icke-seriöst.
Allvar är en sjukdom, själens största sjukdom,
och lekfullhet, 
det är själens största tillgång.

Hittade idag i ett reklamblad om Osho och jag började genaste läsa mer om honom. Eftersom andlighet ligger mig varmt om hjärtat så har jag såklart stött på Osho tidigare men nu blev det som en stor påminnelse och jag är övertygad att hade jag levt då så hade jag följt honom, garanterat. 

OshoBhagwan Shree Rajneesh, var en känd professor inom filosofi under 1900-talet. Antingen följde och gillade man hans tankar eller så tyckte man att det var rent ut sagt flum. Han var nämligen väldigt kontroversiell mot religioner och politiker, vilket såklart inte uppskattades av alla. 

Men jag tycker att han är intressant. Dels för att han ställer på lite, med sina filosofiska tankar och rör runt. Alltid tyckt om de, för det finns alltid en annan sida av allt. Och det behövs om man frågar mig i rent överlevnadssyfte och då menar jag just i att få vara fri i sina tankar och känslor. Att inte alltid köpa de som "höjdarna" säger med hull och hår. Utan få tänka efter och resonera själv innan jag gör mina val. Idag styrs vi ju tom vilka nyheter vi SKA läsa och tycka om. 

Men Osho då, vad var det som var så "flummigt" med honom?



Man kan säga att han hade en rad olika läror som vikten av meditation, kreativitet, firande, kärlek, medvetenhet, mod och humor. Och allt detta tillsammans var ganska så ovanligt för en andlig ledare. Många chockades över hans öppenhet om sex, vilket var chockerande under hans aktiva tid. Hans själva inställning till sex över lag gjorde honom till en form av sexguru vilket för honom var helt naturligt. 

Han startade ett center där han lärde ut olika meditationstekniker och blev snart även kallad för en andlig terapeut. De som ville bli upplysta av honom fick en andlig och terapeutisk ledare i samma, revolutionerande. 

Det unika som de som såg upp till honom var hans förmaningar om att "du ska finna din egna väg". Han menade att han leder dig men kommer inte ge dig klara svar på de frågor/problem/drömmar osv som du får på vägen. Risker och händelser utvecklar oss, tar oss vidare och ger oss livets äventyr. Att respektera världen, våran jord, att möta varje dag med glädje utan att tänka på imorgon och det som varit.

Om du lever i kärlek, genom kärlek,
kommer du att leva ett stort liv,
för kärleken gör allt stort.

För att avsluta med hans budskap kort så kan man ju säga att han ville nå oss att tänka på att "vägen är inåt". Frihet i människans inre liv och det andliga sökandet är individuellt och inget som människan ska få till sig genom uppfostran. 

söndag 14 maj 2017

Vi lär oss av varandra, inte att gå ifrån andra omkring oss

Dömande av andra människors ursprung är något som jag är övertygade om att alla gör, det är ju inte så konstigt. Lika väl som vi dömer grannens beteende, någon gapig person på stan så är det lätt att tänka "han eller hon är från de där landet"... ja de ÄR JU SÅ DÄR!!!!

Vi är så här vi människor så gör ju även djuren, avisar de som avviker. Inte konstigt, men när går det aningen över gränsen och var?


I skolan, med mina tonåringar så har de en tid varit extra aktuellt faktiskt hur man tänker och tycker om andra. Dels hur andra i skolan är, hur invandrare är, hur kändisar är, hur deras föräldrar är och hur vi lärare är. Det är inget konstigt alls men det som är viktigt att lära ungdomarna är hur man säger och agerar. Och det är väl där som vi har en viktig roll att tänka till, alla vi som är vuxna. Att vägleda dem. För precis de du gör, när du säger en sak, gör någon annan och så är bollen i spinn... vill vi att det ska vara så?


För när är det okej att kritisera andra?
Är det när det tydligt finns något som visas utåt? Som är konstigt enligt de "normala"?
Som när en alkoholist är markant berusad? Får vi då håna denna människa för hur den är och beter sig?
Eller kan det vara den elaka mobbaren som faktiskt själv blir utsatt? Är det okej att skratta då?
Eller när någon som kommer från de där landet som bär en slöja som kvinna? Är det okej att se ner på henne i skolans korridorer när hon faktiskt kommer från denna kultur?
Eller när någon som är udda, med utstickande kläder? Får vi skratta bakom ryggen åt henne/honom?
När är det mer okej? Och vad är normalt och onormalt? Vem bestämmer detta?


Alltså jag resonerar som så att vi människor är av naturen, såklart, rädda för de vi inte förstår eller vet så mycket om. Vi behöver få resonera med andra om de som vi tycker är annorlunda som vi inte förstår. Det är klart att vi måste få tycka och känna, att kritisera och vi kan inte tycka om allt och alla. Vi måste få brusa upp bli arga mot de som inte passar in till våra normer och regler i vår kultur. Och när vi inte förstår, känner oss rädda så måste vi också få diskutera de med någon annan.
Sen då...
Vi påverkas av andra hur vi SKA TYCKA, framförallt i media och hur andra i våran närhet tänker. Men jag tycker ändå det är viktigt att man tänker sig för när man säger vissa saker. När man häver ur sig hur man tycker om en viss folkgrupp/person/stil... ja inom allt.
Tänk på var du är när du yttrar dig.

För tänk om du yttrar dig om något, så dömer du ganska så lätt även då din granne, din kollega, din kompis vän osv. Det är lätt att säga "gäller inte henne för hon gör rätt för sig". Men vem har rätt att säga vem som gör rätt eller fel. Hur vet vi de?


När det gäller våra ungdomar så tycker jag det är ännu viktigare att få dem att tänka efter.
Varför tror du att grannens man dricker för mycket? Kan det bero på något som har hänt osv? Hur har hans uppväxt varit?
Varför tror du att din klasskompis bär slöja? Förstår du varför de gör de i deras hemland?
Varför våldtog den där killen från nyheterna den tjejen? Är det så då att alla killar är skurkar?


Givetvis är våra tankar tagna från vissa sanningar, ibland. Men det farliga är att låta rädslan bli till ett hat mot de människor som faktiskt finns omkring oss. Jag förstår, känner av de ibland själv, att man inte kan hålla tillbaka första känslan. Men jag tycker ändå att det är viktigt att lära sig vad som gör att det är si eller så. Och att inte generalisera. Att tänka bortom de som hänt. Att kanske få en viss förståelse och framförallt lära sig något om en person innan man "tror" sig veta. Det finns faktiskt mycket bra omkring oss och det är bland oss människor som det händer och vi lär oss av varandra, inte att gå ifrån varandra.


Jag tror många behöver stanna upp ibland och tänka om de var i den personens situation, hur skulle jag då vara? Man kan inte förstå alla det är inte meningen med livet alls anser jag men respektera varandra kan vi göra och välja att jag tar inte del av de där, om det gör mig allt för upprörd eller rädd.


Så med våra ungdomar i skolan försöker vi resonera med dem varför de tänker som de gör, oftast så vet dem inte utan de har en skev uppfattning. De dem tänker kanske inte alltid ska komma ut, utan de får man tänka inom sig så att ingen annan blir skadad i ex klassrummet eller i korridoren. Självklart är de individer som måste få ha sina tankar och bilda sin uppfattning men tänk på var du säger dem och framförallt hur blir det inom dig om du ska se ner på alla i ditt samhälle?


Viktiga frågor och jag tror att många av oss behöver ta oss en tankeställare emellanåt. Vem vill jag vara? Vad vill jag känna inom mig? Du väljer själv glöm inte de och glöm inte att din åsikt är viktig inte vad andra förväntar sig ATT DU SKA TYCKA!!!!!

söndag 30 oktober 2016

Som om de tagits från verkliga livet

Böcker är trevligt. O jag har är en sån som ibland måste anteckna ner saker som jag läser. 
För att helt enkelt bara spara på de, för att de har gett mig en speciell känsla eller tanke. Ett stycke, en mening, ja lite så där. Och från vilken bok o sida. Helt ärligt så har jag använt de där jag skrivit ner ett par gånger. I födelsedagskort när man vill ha med något djupare i sammanhanget eller något som kan höra samman med den som kortet är till. Eller här på bloggen eller bara för att spara. Har nästan alltid en bok med mig där jag skriver ner saker för det är en viss poäng o känsla att skriva förhand. 

O nu har det hänt igen. Något som fick mig att se de framför mig och en klockren beskrivning som jag verkligen känner igen. Från en kvinnas tolkning av ett gammalt fotografi, så här:

"Fotografiet hade hon sett förut, men inte på länge. Det var svartvitt - eller rättare sagt brunvitt - och taget för över sextio år sedan, före första världskriget, och det föreställde Hugh, Lil och Nell innan systrarna föddes och fyllde huset med skratt och höga röster. Det var ett sådant där ateljéfoto där människorna på bilden ser lite skrämda ut, som om de tagits från verkliga livet, förminskats och stoppats in i ett dockskåp fullt av obekanta ting." (Den glömda trädgården av Kate Morton s 61)

Jag tyckte om känslan i vad hon känner när hon tittar på fotot. Att det är ett par stela typer som stirrar tillbaka på henne där hon står och håller i fotot. Det är länge sen, att stämningen är aningen tillknäppt och fotot blir bara av där där de står. Att de är plockade från ett sammanhang, en stund för att samlas på bilden. Intressant. För många gånger är just den typen av foton hemska när man känner sig helt fel o falsk. "Le nu" "Se lycklig ut" "åååååå ni är perfekta tillsammans" 

Kroppshållningen, färgerna o glimten i ögonen säger något helt annat än fotots syfte. 
Gillar framförallt beskrivningen /.../stoppats in i ett dockskåp fullt av obekanta ting/../
Att vara uppstyltad, stelt och påtvingat. 

Gamla fotons charm. Många av mamma o pappas svartvita foton från när de var barn är just ofta så, uppställt o stelt. Var det inte bättre än så förr? Eller är det dagens utveckling o bredd av olika foton som gör att det är lättare idag att få in mer liv. Troligen är det så. 

måndag 24 oktober 2016

Majken

Några nätter så har jag drömt om farmor, min goa fina farmor Majken. Till saken hör den att hon är död sen 2 år tillbaka och fortfarande så kan jag ibland behöva påminna mig om att hon är just död. För det känns inte så, även om jag inte pratat med henne såklart så är det som att hon är där. 
Ja jag tror på de andliga de gör jag och att ja de kan komma och finnas hos oss. Men inte som att de "går vid vår sida" eller "hon gjorde de där tecknet för att jag skulle förstå att hon var här och ville något". Ibland kanske men.... jag tror att deras närvaro mer är energi som påverkar oss. Skulle ju då kunna ses som en slags närvaro men nääää inte riktigt som en ande som sveper runt, mer att energin påverkar oss och minnena sätts igång. Jag förstår att den här energin är från farmor. Märkligt men det känns så varje gång. 

Det är intressant de där med minnen, hur de drar en tillbaka på en gång som nu när jag drömt om farmor. Jag blir inte ledsen utan ler åt de att hon kan ge mig lite energi. Och för en stund när jag vaknade i morse så var det som en självklarhet att jag hade pratat med henne. Som det brukade kännas när hon berättat något, fast hon är död.

Ja flummigt :) 
Farmor Majken kommer alltid vara min extra mamma. Som jag bodde hos ibland, som lärde mig saker, vi gjorde saker, vi busade, talade allvar osv osv. En trygg fin människa som är en stor idol. Hon somnade in, på ett bra sätt... inte allt för plågsamt långt över 90 år. En tuff cool farmor, som visste allt kändes det som, kunde stå på egna ben, humor och ett stort varmt hjärta. 

söndag 24 november 2013

Nära Dig

Vaknar mitt i natten, stilla o lugnt, bredvid hörs andetagen från Dig.
Din gosiga varma hud o söta ansikte är alldeles nära o jag känner hur djupt Du sover. 
Undrar vad Du drömmer, om Du förstår hur mycket Du betyder för mig...

Att livet kan fyllas av så mycket fint, genom känslor är otroligt o de är precis vad Du har lyckats med... är inte enkelt, men när kärleken träffar så lyfter den oss så otroligt starkt.
Så starkt att allt annat är "poänglöst", energin o styrkan går genom allt. 
I rättan tid kom något vackert till mitt liv, oförberett o direkt, snabbt o fantastiskt. 
Du är så fin, jag hoppas att Du verkligen förstår de. Kärleken läker oss, o jag behövde känna de av precis Dig... fina fina vackra som ligger där framför mig nu.

Lägger min hand på din arm o klappar Dig i ansiktet. Det hörs en lätt suck o Du rör gulligt på munnen. Håller Din hand, somnar med min käraste fina... Älskar Dig!!! 


But I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

söndag 13 oktober 2013

Djupt fast i Dig


Ena stunden känns allt overkligt
nästa stund som om det aldrig funnits något annat
Känslor stärker o lyfter oss
låter oss se livet i nuet
att inget annat är viktigare än att få finnas där
i tryggheten och energierna

Det lockar mig sååååå att få veta mer
att få vara med dig där o nu
precis hela tiden med Dig...
Dofterna, närheten, pulsen, känslorna...
underbart

Du är fast inom mig
djupt djupt
 varje vaken stund finns du där
o jag vill att du bor där så länge du vill...
djupt fast o kär är jag i Dig!


söndag 22 september 2013

Hjärtat är lugnt med dig

Tryggt o varmt, mysigt... dunkdunk dunkdunk av ett hjärta som slår o värme som bara kryper in på de där speciellt sköna sättet. En varm rygg, gosig nacke o två blå ögon som möter mina. Jag vet inte vad jag ska tro, men mitt hjärta vet exakt vad jag ska känna... blir yr o såååå glad! Du är där nära mig, så nära så värmen smälter ihop med min, gosigt som bara den. 

Jag tycker om att vakna med dig, galet mysigt att somna där hos dig o känna att jag betyder något. 
För mig är detta något som jag vill uppleva med dig, fina du... inte ha för bråttom, inte tvinga fram något utan låta oss få känna o vara med varandra precis som nu. 

"Rapture" - Nadia Ali  

The night I laid my eyes on you
Felt everything around me move
Got nervous when you looked my way
But you knew all the words to say

Then your love slowly moved right in
All this time oh my love where've you been

Mi amore don't you know
My love I want you so
Sugar you make my soul complete
Rapture tastes so sweet

Since we connect behind closed doors
Spark this fire even more
No telling where we will be next
Surrender to your rapture arrest
Lay your head, let the slumber float
Can't resist, that's why words were wrote

Mi amore don't you know
My love I want you so
Sugar you make my soul complete
Rapture tastes so sweet