Böcker är trevligt. O jag har är en sån som ibland måste anteckna ner saker som jag läser.
För att helt enkelt bara spara på de, för att de har gett mig en speciell känsla eller tanke. Ett stycke, en mening, ja lite så där. Och från vilken bok o sida. Helt ärligt så har jag använt de där jag skrivit ner ett par gånger. I födelsedagskort när man vill ha med något djupare i sammanhanget eller något som kan höra samman med den som kortet är till. Eller här på bloggen eller bara för att spara. Har nästan alltid en bok med mig där jag skriver ner saker för det är en viss poäng o känsla att skriva förhand.
O nu har det hänt igen. Något som fick mig att se de framför mig och en klockren beskrivning som jag verkligen känner igen. Från en kvinnas tolkning av ett gammalt fotografi, så här:
"Fotografiet hade hon sett förut, men inte på länge. Det var svartvitt - eller rättare sagt brunvitt - och taget för över sextio år sedan, före första världskriget, och det föreställde Hugh, Lil och Nell innan systrarna föddes och fyllde huset med skratt och höga röster. Det var ett sådant där ateljéfoto där människorna på bilden ser lite skrämda ut, som om de tagits från verkliga livet, förminskats och stoppats in i ett dockskåp fullt av obekanta ting." (Den glömda trädgården av Kate Morton s 61)
Jag tyckte om känslan i vad hon känner när hon tittar på fotot. Att det är ett par stela typer som stirrar tillbaka på henne där hon står och håller i fotot. Det är länge sen, att stämningen är aningen tillknäppt och fotot blir bara av där där de står. Att de är plockade från ett sammanhang, en stund för att samlas på bilden. Intressant. För många gånger är just den typen av foton hemska när man känner sig helt fel o falsk. "Le nu" "Se lycklig ut" "åååååå ni är perfekta tillsammans"
Kroppshållningen, färgerna o glimten i ögonen säger något helt annat än fotots syfte.
Gillar framförallt beskrivningen /.../stoppats in i ett dockskåp fullt av obekanta ting/../
Att vara uppstyltad, stelt och påtvingat.
Gamla fotons charm. Många av mamma o pappas svartvita foton från när de var barn är just ofta så, uppställt o stelt. Var det inte bättre än så förr? Eller är det dagens utveckling o bredd av olika foton som gör att det är lättare idag att få in mer liv. Troligen är det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar