Majken

Några nätter så har jag drömt om farmor, min goa fina farmor Majken. Till saken hör den att hon är död sen 2 år tillbaka och fortfarande så kan jag ibland behöva påminna mig om att hon är just död. För det känns inte så, även om jag inte pratat med henne såklart så är det som att hon är där. 
Ja jag tror på de andliga de gör jag och att ja de kan komma och finnas hos oss. Men inte som att de "går vid vår sida" eller "hon gjorde de där tecknet för att jag skulle förstå att hon var här och ville något". Ibland kanske men.... jag tror att deras närvaro mer är energi som påverkar oss. Skulle ju då kunna ses som en slags närvaro men nääää inte riktigt som en ande som sveper runt, mer att energin påverkar oss och minnena sätts igång. Jag förstår att den här energin är från farmor. Märkligt men det känns så varje gång. 

Det är intressant de där med minnen, hur de drar en tillbaka på en gång som nu när jag drömt om farmor. Jag blir inte ledsen utan ler åt de att hon kan ge mig lite energi. Och för en stund när jag vaknade i morse så var det som en självklarhet att jag hade pratat med henne. Som det brukade kännas när hon berättat något, fast hon är död.

Ja flummigt :) 
Farmor Majken kommer alltid vara min extra mamma. Som jag bodde hos ibland, som lärde mig saker, vi gjorde saker, vi busade, talade allvar osv osv. En trygg fin människa som är en stor idol. Hon somnade in, på ett bra sätt... inte allt för plågsamt långt över 90 år. En tuff cool farmor, som visste allt kändes det som, kunde stå på egna ben, humor och ett stort varmt hjärta.