Dömande av andra människors ursprung är något som jag är övertygade om att alla gör, det är ju inte så konstigt. Lika väl som vi dömer grannens beteende, någon gapig person på stan så är det lätt att tänka "han eller hon är från de där landet"... ja de ÄR JU SÅ DÄR!!!!
Vi är så här vi människor så gör ju även djuren, avisar de som avviker. Inte konstigt, men när går det aningen över gränsen och var?
I skolan, med mina tonåringar så har de en tid varit extra aktuellt faktiskt hur man tänker och tycker om andra. Dels hur andra i skolan är, hur invandrare är, hur kändisar är, hur deras föräldrar är och hur vi lärare är. Det är inget konstigt alls men det som är viktigt att lära ungdomarna är hur man säger och agerar. Och det är väl där som vi har en viktig roll att tänka till, alla vi som är vuxna. Att vägleda dem. För precis de du gör, när du säger en sak, gör någon annan och så är bollen i spinn... vill vi att det ska vara så?
För när är det okej att kritisera andra?
Är det när det tydligt finns något som visas utåt? Som är konstigt enligt de "normala"?
Som när en alkoholist är markant berusad? Får vi då håna denna människa för hur den är och beter sig?
Eller kan det vara den elaka mobbaren som faktiskt själv blir utsatt? Är det okej att skratta då?
Eller när någon som kommer från de där landet som bär en slöja som kvinna? Är det okej att se ner på henne i skolans korridorer när hon faktiskt kommer från denna kultur?
Eller när någon som är udda, med utstickande kläder? Får vi skratta bakom ryggen åt henne/honom?
När är det mer okej? Och vad är normalt och onormalt? Vem bestämmer detta?
Alltså jag resonerar som så att vi människor är av naturen, såklart, rädda för de vi inte förstår eller vet så mycket om. Vi behöver få resonera med andra om de som vi tycker är annorlunda som vi inte förstår. Det är klart att vi måste få tycka och känna, att kritisera och vi kan inte tycka om allt och alla. Vi måste få brusa upp bli arga mot de som inte passar in till våra normer och regler i vår kultur. Och när vi inte förstår, känner oss rädda så måste vi också få diskutera de med någon annan.
Sen då...
Vi påverkas av andra hur vi SKA TYCKA, framförallt i media och hur andra i våran närhet tänker. Men jag tycker ändå det är viktigt att man tänker sig för när man säger vissa saker. När man häver ur sig hur man tycker om en viss folkgrupp/person/stil... ja inom allt.
Tänk på var du är när du yttrar dig.
För tänk om du yttrar dig om något, så dömer du ganska så lätt även då din granne, din kollega, din kompis vän osv. Det är lätt att säga "gäller inte henne för hon gör rätt för sig". Men vem har rätt att säga vem som gör rätt eller fel. Hur vet vi de?
När det gäller våra ungdomar så tycker jag det är ännu viktigare att få dem att tänka efter.
Varför tror du att grannens man dricker för mycket? Kan det bero på något som har hänt osv? Hur har hans uppväxt varit?
Varför tror du att din klasskompis bär slöja? Förstår du varför de gör de i deras hemland?
Varför våldtog den där killen från nyheterna den tjejen? Är det så då att alla killar är skurkar?
Givetvis är våra tankar tagna från vissa sanningar, ibland. Men det farliga är att låta rädslan bli till ett hat mot de människor som faktiskt finns omkring oss. Jag förstår, känner av de ibland själv, att man inte kan hålla tillbaka första känslan. Men jag tycker ändå att det är viktigt att lära sig vad som gör att det är si eller så. Och att inte generalisera. Att tänka bortom de som hänt. Att kanske få en viss förståelse och framförallt lära sig något om en person innan man "tror" sig veta. Det finns faktiskt mycket bra omkring oss och det är bland oss människor som det händer och vi lär oss av varandra, inte att gå ifrån varandra.
Jag tror många behöver stanna upp ibland och tänka om de var i den personens situation, hur skulle jag då vara? Man kan inte förstå alla det är inte meningen med livet alls anser jag men respektera varandra kan vi göra och välja att jag tar inte del av de där, om det gör mig allt för upprörd eller rädd.
Så med våra ungdomar i skolan försöker vi resonera med dem varför de tänker som de gör, oftast så vet dem inte utan de har en skev uppfattning. De dem tänker kanske inte alltid ska komma ut, utan de får man tänka inom sig så att ingen annan blir skadad i ex klassrummet eller i korridoren. Självklart är de individer som måste få ha sina tankar och bilda sin uppfattning men tänk på var du säger dem och framförallt hur blir det inom dig om du ska se ner på alla i ditt samhälle?
Viktiga frågor och jag tror att många av oss behöver ta oss en tankeställare emellanåt. Vem vill jag vara? Vad vill jag känna inom mig? Du väljer själv glöm inte de och glöm inte att din åsikt är viktig inte vad andra förväntar sig ATT DU SKA TYCKA!!!!!
