En plats vid eken

Bildrensning :)

2012-02-22T18:52:00.008+01:00

Hihihi vad bilder man samlar på sig i en dator, o vad är allt???? Satt här o bläddrade runt o insåg att HJÄLP, det är inte bara i vårat hem som det behövs rensas.... min dator är fasiken på gränsen till för tjock när det gäller bilder ;)

Funderar ärligt på att samla några på en lös hårddisk istället! En salig blandning blir det nu i alla fall hihihi....

Här brevid är från någon av alla random fika stunder vi har gjort :)

En helt vanlig spegelposering som jag inte allt för sällan gör hihih o så någon flumbild innan vi ska möta några vänner ute på någon uteservering en sommarkväll.

Våran välstädade hall *host-hack* som just nu är belarmad med en massa massa skräp :( men så där fin blir den snart igen :)

Lill Salem som rullar runt o myser på soffan våran. Nu mera är det ofta väldigt fullt på den soffan, människor o djur... hihih som det ska vara med andra ord.

Vem är jag?!

2012-02-06T12:27:00.004+01:00

Jag läser några rader från en vän, ord som säger massor. Om att såra, ljuga o smärta... istället för att vara sanningsenliga så gömmer vi oss bakom murar, för att skydda oss personligen. Att sakna respekt för sig själv, leder till att man har svårt att visa respekt för andra, att man ljuger för att skydda sig.

Handlar såna saker om dålig självkänsla? Handlar det om att vi är så rädda för att öppna oss, för att vi inte tror på att vi kan visa oss just för att vi är fullkomligt osäkra? Även inför den vi älskar så? Det är ju så att alla bär någon form av mur. Visserligen några mindre eller större än andra. Men det där som vi inte vill att någon ska komma åt, eller som vi inte vill visa, det gömmer vi... för att vi vill hålla en trygghet för oss själva o för att det känns obekvämt. Visst känner du igen dig på något sätt i någon situation!

I boken "Kriget är slut" av Morgan Alling finns några ord som jag verkligen vill dela med mig av. Om just detta med självkänsla.

...Är det därför jag ständigt söker nya kickar?

För att utmana min dåliga självkänsla?

För att jag tror att jag i grunden inte är värd någonting?

Att jag är född för att trampas på?...

...Hela livet har jag varit utsatt för andra människors idioti, men jag har inget ansvar för vad vuxna människor gjorde mot mig som barn.

Däremot har jag allt ansvar för vad jag gör mot mig själv och andra idag.

Här och nu.

Det är jag som bestämmer om min barndom ska få hindra mig eller inte... (s.327)

Det är svårt att jaga de som man tror sig ha men som man inte kan finna, det man inte kan känna eller förstå. Självkänslan är inget som du kan fånga o få, ha hos dig, hålla fast. Det är något som behöver växa hos dig, finnas som en trygghet o inget som du väljer att plocka fram när det behövs. Självkänsla för mig är jaget, det där som vi hela tiden ständigt söker o tror oss finns svaren på.... vem är jag?!

Sprickor som lagras o öppnas till sår

2012-01-28T17:12:00.002+01:00

Ett virrvarr omkring mig just nu, högt o lågt, dåligt o bra... summan av allt ger något förhoppningsvis. Det råder tankar som jag inte alltid kan förstå resonemanget kring o vi handlar därefter, när allt blir för mycket, det lagras på en stor mur o plötsligt kan vi känna saknaden av allt, av det där som från början var det sanna.

Tror många människor tappar sig själva ett antal gånger under livet. Vi är människor o vi är inte osårbara, vi är inte fantastiska alltid, vi kan inte hålla i allt, vi kan inte stå rätt upp för alltid o vi kan inte alltid vara perfekta. Det är ett som är så sant... Man är bara en liten liten människa som gör efter sitt tänkande som ibland får lov att vara felaktiga. Så fel att vi går vilse!

I den stunden kanske det känns så rätt, för din del, men för fel för andra... förblindad. Ledsamhet som inte går att plocka fram ordentligt kan leda dig vilse, där du har svårt att hitta din väg igen. Försök att se de kära Du, se de så att Du kan finna din mening igen.

Från stormen reser vi oss.... kommer spår o klarhet i allt.

Ta hand om dig, så tar jag hand om mig o vi möts någonstans.

Döm mig inte

2012-01-09T20:19:00.002+01:00

Döm mig inte för de fel jag eventuellt gör, berätta istället varför jag borde tänka på ett annat sätt. Att se problem o hinder leder mer till felen, som blir tydligare, som kanske från början inte var så stora fel.... men allt hopar sig till en stor sörja. I själva verket från något helt annat, som är till grunden.

Jag vill bli respekterad för den jag är, hur jag känner, hur jag tänker.... jag står för de. Kom till mig om du tycker något, för jag vill i så fall veta de. Jag har min syn på saker o ting, ofta står jag fast i de jag tycker. Men för den delen så måste man kunna förstå att allt är inte lika med allting... hålla med om något betyder inte automatiskt att allt annat också är okej. Två människor kan alltid tolka på olika sätt, oavsett vad det rör sig om, är det att fela? Är det att inte bry sig? Vi människor måste ju ändå få stå för de vi själva känner o tycker inte hur andra resonerar. Jag kan bli smått less på sånt.... känns inte bra, även fast jag själv tyvärr väljer den vägen vid tillfällen.

Det som inte känns okej är när någon tar större skada av missförstånd, misstag, tolkningar osv än vad som egentligen var avsikten. Fel som inte borde uppstå. Men som uppstår för att vi är endast människor som jag önskar att fler skulle se. Att vi just bara är människor. Att det är lätt att fela. Det är enligt mig rätt. Ingen är perfekt.

Kan inte mer än hålla med Melissa Horn i sin text "Falla fritt". För mig är den texten just det där, att vi människor måste just få vara de personer som vi är, att vi gör våra val o faller fritt genom våra liv som vi känner är okej. Vi gör våra val, utan andras tyckande, i handlingar, i kärlek, i vänskap.....

"Falla fritt"

Vad vill du säga när allting är sagt
vad vill du känna när någon tagit din makt
du vill att jag ska sjunga
men bara om sånt som hör till sitt
men ska jag sjunga
då ska det finnas tid att sjunga fritt

Vem vill du spela när du lagt alla kort
hur vill du leva när tiden går för fort
du vill att jag ska känna
för något som aldrig känts som mitt
men ska jag känna
då ska det finnas tid att känna fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur
hur ska du våga chansa
du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt
men ska jag älska
då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt

Att du vill vara min

2012-01-03T20:37:00.004+01:00

Det är hårt att stå i strid, strider som man själv inte ens väljer. Strida för sitt liv som andra tror att de kan, de tror att de vet hur det känns, hur det ska lösa sig.... kämpigt tungt. Samhällets syn att se på de som inte har eller kan, men som ändå borde "kunna" om de bara "skärpte" till sig lite. Alla möter strider på olika sätt, vi är alltid oss själva närmast, svårt kanske att se andras situationer som sina egna... empatin tryter hos oss alla stundom. Inget konstigt. Livet ska vara så enligt mig, det ska finnas gott o ont inom oss människor.... en rad egoism, en rad små bittra tankar om andra men även den där omtanken som stärker.

Under ledigheten hittade jag denna låt med Kent som jag inte alls hade hört förut. Bara älskar texten. Att verkligen se bortom allt hos en människa, vad som verkligen finns o som inte är lösryckt från en massa papper o blir så där stelt statiskt. Samhället lever på dokument o lagar, visst är det så. Men hur många gånger ska en individ behöva hamna i ett nytt system för att efter en tid få byta system o återigen bli granskad från topp till tå så att allt går "rätt" till. Visst måste de vara så, jag vet... men det tar mycket energi också från den individen som ska orka vara det där som samhället väntar av en, bortom allt vad ångest o andra problem som kan ställa till de. Denna text träffade mig där inne.... vacker!

"Hur jag fick dig att älska mig" med Kent

Kylan blev min vän
Min ursäkt för att gömma mig igen
I musiken och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort

Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min

Du var aldrig rädd
För dom som kallat mig "En skada redan skedd"
Du är musiken och Ziggy han förstod
Att jag som alltid varit stum behövde ord
Jag som tvekat, jag som aldrig vågat tro
Att jag har nånting så obegripligt stort

Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min

Ett under att du ser mig
Att du fortfarande ser mig
Ett under att du ser mig
Som någon som kan ge dig nånting
Som får dig att vilja vara min

Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min
Att du vill vara min

Älska dig själv???

2011-11-25T14:45:00.003+01:00

Hmmmm älska sig själv? Är det svaret på den mänskliga smärtan, ångesten, kampen.... you name it?! Nja, är det så.... hur gör man o vad står det för?

Älska sig själv är ju inte som att käka en måltid o så är det klart. Inte heller att jag älskar mitt utseende, jag gillar mig själv för den jag är.... är det att älska sig själv?

Nääää inte för mig. På ett sätt så är det något skumt begrepp tror jag som man bara ska slänga sig med.... ”du måste älska dig själv” så kommer du se att du mår så mycket bättre. ”Ge dig själv beröm o stå upp för den du är”.... är det en lösning? Alltså en del skulle nog säga att en lätt portion av egoism är bra för självkänslan. Men är det att älska sig själv?

Jag känner nog inte att det är så. Det där att hitta in i sig själv, att verkligen möta den rätta personligheten är nog rätt skrämmande. För jag kan verkligen garantera att den troligen inte stänmer överens med den bilden som vi tror att vi är. Den där yttre o den som vi speglar för andra dagarna igenom. Den behöver inte vara falsk, men nog spelar vi en stor teater, istället för att verkligen vara oss själva o i de verkligen verkligen på riktigt älska dig själv. Omöjligt enligt mig!

Så vad menar den stora mängden med ”älska dig själv”? Jag tror att det står för självkänsla, stå upp för den du är o sig dig själv som värdefull.... med andra ord ska man vara som alla andra, passa in i systemet o samtidigt vara sig själv. Då är du rätt.

Denna text snubblade jag in ifrån en vän ;) Toppen verkligen! Vacker!

Vad kan en äkta vän eller käresta vara jämförelsevis med den övriga världen. Tusen så gånger mer än något annat. Finnas o lyssna, visa att man bryr sig o omfamnar, accepterar o ger till varandra. Det är äkta om något.... på den branta vägen.... genom stormen..... Ta hand om dig!

"Song for a friend" - Jason Mraz (TRYCK HÄR!!!)

Well you're magic he said
But don't let it all go to your head
'Cause I bet if you all had it all figured out
Then you’d never get out of bed
Well no doubt
Of all the things that I’ve read what he wrote me
Is now sounding like the man I was hoping to be
Keep on keeping it real
'Cause it keeps getting easier he'll see
He’s the reason that I’m laughing
Even if there’s no one else
He said, you’ve got to love yourself

He said you shouldn’t mumble when you speak
But keep your tongue up in your cheek
And if you stumble onto something
Better remember that it’s humble that you seek
And you’ve got all the skill you need
Individuality
You’ve got something
Call it gumption
Call it anything you want
Because when you play the fool now
You’re only fooling everyone else
You’re learning to love yourself.

yes you are
you are
yes you, you

There’s no price to pay
When you give and what you take.
That’s why it’s easy to thank you.
You, you, you, you, you

Let’s say take a break from our day and get back to the old garage.
Because life’s too short anyway but at least it’s better than average.
As long as you got me and I got you
You know we've got a lot to go around
I’ll be your friend
Your other brother
Another love to come and comfort you.
And I’ll keep reminding
If it’s the only thing I ever do
I will always love you
You, you, you
You

It's true I love it's true
It's you I love, it's you I love, It's you, It's you I love
It's true I love, it's true I love
It's you I love
It's you I love, it's you I love, it's you I love
I love you I do

oh and it's you I love

It's you I love, it's you I love, it's you, it's you I love
It's true I love, it's true I love, it's true, it's you I love
I's you I love, it's you I love, it's you, it's you I love

And I love I love I love
And I love I love I love
It's you I love
It's true
See my love my love my love
You see my love my love my love
It's you my love my love my love oh

Climb up over the top.
Survey the state of the soul.
You’ve got to find out for yourself whether or not you’re truly trying.
Why not give it a shot?
Shake it, Take control
And inevitably wind up
Finding for yourself
All the strengths you have inside still rising

Climb up over the top
Survey the state of the soul
You’ve got to find out for yourself whether or not you’re truly trying
Why not give it a shot?
Shake it, Take control and inevitably wind up
Findingfor yourself all the strengths you have inside of you

Kliva utanför ramen....

2011-11-04T16:56:00.001+01:00

Text efter text läser jag om människor som får kämpa för att visa vilka de är, för att bli förstådda, för att bli accepterade. I böcker, om deras liv där det stångat sig fram. Vad är det med denna värld? Att vi än idag inte kan tänka utanför ramarna!!! Jag säger inte att det är lätt, jag säger inte att jag alltid gör det. Men någonstans har den ”optimala mallen” för hur man SKA funka i samhället blivit så vriden, så knas, så pekande mot att vara rätt eller fel... att klassas som ett freak.

Hamnade för några dagar sen i en diskussion med några kollegor på jobbet som hade sett på TV om en tjej som var så fruktansvärt rädd för dinosaurier. Kan kort sammanfattas med att hon var rädd för känslan att en dinosaurie skulle kunna stoppa in sitt långa huvud genom ett fönster där hon är eller att hon skulle kunna se en lång hals sträcka sig över trädtopparna. Mina kollegor pratade om detta som om höjden av vansinne. Däremellan kunde inte jag vara tyst... jag kunde inte låta de passera hur som helst.

För mig låter detta också som överdrivet, märkligt, skumt.... ja det är nog den första reaktionen som alla får. Självklart får man tänka o tycka så, det i sig är inte konstigt. Ja menar, vem idag är rädd för dinosaurier? De finns ju inte ens längre? Men är det så enkelt.... att döma så.... Ja egentligen så är det ju så vi ser på varandra, det där är konstigt, så tänker inte jag o varför kan man bli så rädd för något som är för oss en stor fantasi. Ja summan av allt är, konstigt, avvikande... fel helt enkelt. O jag säger inte att man inte får tänka så, vem gör inte de emellan åt. Så funkar det bara.

Men det intressanta kommer när man tänker utanför ramen, steget längre, bortom det konstiga, när man ser människan. Att se vad det är för individ som det handlar om, bakgrunden... allt kan lättare falla på plats. Så blev det i våran diskussion också.

Jag försökte få mina kollegor att se bortom ”det knasiga” varför hon kanske var rädd för dessa dinosaurier. O vad som i det lilla kan växa o bli så stort o ohanterbart att man blir rädd för det ”som inte finns” enligt oss. Eller så blir man rädd för de som faktiskt finns.... rädslan för det som kan hända, det som känns, det som vi inte vill, det som ger fruktansvärt obehag.... man blir rädd för sig själv, för det man tror att man kan kontrollera men som man tappar o som gör att allt bara blir kaos... man tror att man gör bäst i att inte känna o tänka o då blir det ännu värre o så spinner det iväg. Helt plötsligt så hände det något i personalrummet, så intressant, så intressant! (jag vet att jag kan skriva om detta för om de skulle läsa här så skulle de mest le).

Jo det hela utvecklades i att de tänkte på sina egna små egenheter, som för någon utanför våran diskussion skulle kunna tycka var små skumt verkligen. Men i detta sammanhang, när man vidgar ramarna lite, så kommer allt fram på ett annat sätt. De tänkte som så, att om deras ”personliga grejer/idéer/tankar” blev större, om det fick slå rot, om det växte till extremligheter.... ja vem skulle inte då stå o skaka på huvudet åt dem. Så nog är det lätt att döma.... o jag ser det som så, att när vi dömer så är det just av snabba instinkter o tankar, man tänker inte bortom allt alla gånger. Men jag gillade diskussionen, hur det faktiskt vände sig till att inte vara så främmande längre.

Just nu är jag djupt försjunken i boken ”Mr Tourette och jag” av Pelle Sandstrak. Underbart bra o verkligen stark. Tryck på länken o läs ;) Mr Tourette och jag och Pelle Sandstrak

Drömmen.....

2011-11-01T22:07:00.002+01:00

Jag känner, mycket starkt många gånger. Det är på autopilot, jag känner med mina vänner, jag ser att det inte är helt bra.... o mitt i detta väcker det fram saker hos mig. Minnen o känslor som många gånger förr bubblat upp. Jag är inte rädd, jag vet varför det kommer o jag vet att det är så jag fungerar... idag vet jag att det är så för mig. Jag funderar o känner.... minnena kommer o det väcker spår på många sätt. Bra eller dåligt???? Jag är en kännande individ, min personlighet, inget som jag är rädd för, det är så det är. Jag kan inte vara den där människan som lägger locket på, som inte alls vågar väcka känslorna helt.
Jag tror, att det händer saker inom oss som vi inte riktigt kan förstå då vi möter något som väcker känslor inom oss. Om det så är en vacker tavla eller något riktigt kraftfullt berörande.... så tror jag att det väcker saker inom oss som vi inte riktigt kan förklara. Det är olika för oss, hur vi reagerar... men jag tror verkligen att det läker mer än gör skada.

Det som berör där inom oss är inget som vi kan rå på, det går inte att bestämma sig för att "jag vill inte känna o tänka på de". Förr eller senare så kommer vi dit igen o igen o igen.... o kanske är det så att vi "läks" genom att möta en del händelser o minnen flera gånger? Jag tror att det är så. På något sätt blir det en "nystart" varje gång, att tankarna o känslorna gör att man tar sig en annan väg.

Den senaste tiden har jag haft drömmar som väcker starka minnen hos mig. Såna minnen som näst intill går att "ta på" som liksom målas upp direkt i minnet. Utan tvekan. Utan att ens hinna reflektera. Det bara är där. I drömmen, går jag på vägen hem till huset på landet.... känner stark ångest. Oro, rädsla, marken svajar... det är precis som det var då i verkligheten, som nu när jag drömmer om de. Drömmen är så äkta....

Det gula huset är bara 500 m framför mig från grannens uppfart. Jag har för bara några minuter sedan hoppat av bussen, gått den långa backen upp där alla lastbilar o personbilar kör.... o nu sätter tankarna fart inom mig. Vägen från grannens hus är inte alls lång men jag önskar att den skulle kunna vara lite längre just nu eftersom jag inte riktigt vill gå hem. Jag är orolig för ångesten, ångesten som jag känner över att mötas av de där jag inte vill se.... men som finns, ibland, eller ofta där hemma, men ändå så olika. Jag tar stegen hemåt, modet vinner.... där hemma är jag liten men stor på samma gång.

Minnen är minnen, jag kan inte blockera dem. Såren kan sitt djupt men jag vill inte enbart se det som sår. Det är en del av mitt liv som jag inte kan blunda o lotsas som att det aldrig varit jag som upplevde. Jag kan förstå dem som väljer att inte prata om sitt förflutna, som inte vill känna. Men jag förstår även de som lyssnar till sitt inre, som tar fram det där som känns, just för att det stärker dem, en resa vidare. För mig är det så, jag kan inte blunda o jag kan inte blunda när jag vet att mina vänner inte mår bra. Kalla oss svag eller klena. För mig är det en styrka verkligen att visa att man är sårbar o att våga släppa fram det där man har gömt där inne, för de som kan finnas vid sidan om o lyssna. Älskar er kära!

Vänners vänner.....

2011-10-24T21:51:00.002+02:00

Kanske överreagerar jag en aning, mina känslor kan verkligen bli tokigt förstora ibland. Men är de förstora när mitt inre bara säger "Nej" "Stopp" "Jag kan inte höra detta"?

Överreagera eller ej, jag kände mig så ledsen när jag fick höra saker o känna de sakerna om en vän som betyder massor för mig! På omvägar fick jag höra, en massa dynga, en massa onödigt som jag kan tycka att man borde kunna släppa. Vad som hände på vägen i deras relation är ett kapitel precis som jag har mitt kapitel till denne vän. Jag kan inte låta bli, att bli så irriterad över hur trångsynta människor är när de är där o dömer någon. Att de inte kan se ur felra synvinklar på en gång. För mig är det så ologiskt. Men vi alla är o tänker olika, det är så, vilket också är något att ta med i ryggsäcken.

Jag är en sån person som lätt blir sårad för saker som kanske inte är så uppenbart hårda, men som tränger sig in i något som jag inte kan beskriva helt. Det är som om orden som kommer från människor blir till en färg, o den färgen landar på ett sätt inom mig. Denna gången på ett sårande sätt. Orden gav en effekt inom mig som inte var behaglig... kändes som om jag också var delaktig, att jag också var med i diskussionen om våran vän. Att jag bara höll med.

Jag är verkligen inte den personen som inte pratar om andra människor, om deras sätt, om deras kläder, deras handlingar osv. Men jag kan tycka att det finns skillnader. Om jag talar om någon så beror det verkligen på hur jag talar o på vilka grunder. Ja menar är man arg o sårad då hoppar det små söta o stora grodor ur allas munnar. Det kan vara så hårt, som slag rätt ut! Men man kan förlåta o man kan rätta till. Då det däremot rör sig om rent skit snack, när det går mot personangrepp kan det förvisso också röra sig om en massa bakgrunds tjafs, men med en viss skillnad... att man verkligen gör illa både sig själv o den som man vill åt. Rent energimässigt så tror jag att man gör sig själv o omgivningen mer skada... men för den delen har jag inte alls sagt att det är fel, att det finns de som inte snackar strunt, det är så vi funkar, vi små människor.

Det kändes inte alls bra, att höra något om en vän som betyder mycket, som jag känner är den vän som man vill ha.... får ett annat ljus på sig av andra, tydligen! Jag kan förstå, det finns alltid fler sidor av allt. Men det tragiska i det hela är att dessa personer som talar så illa om denna gemensamma vän ändå förstod bakgrunden till en del handlingar. Jag säger inte att man då ska kunna acceptera allt.... men det gör fruktansvärt ont när man trampar på någon som folk vårdat ömt, gett lovande ord till o sen visar den andra sidan till. Vad är då de? För mig är det falskt så falskt. Det gör ont o något som jag inte kan acceptera!

Att se varandra

2011-10-18T20:02:00.005+02:00

Möter trötta ögon... som vill se hårda ut... men som ger en stark dusch av rädsla o rop i samma. Jag känner de starkt på håll, utan att ens veta förens precis när våra blickar möts. Det river i mig!

Jag vet varför det är så tydligt för mig, eftersom jag ser mig själv när jag var liten. Det går inte att lära sig, det går bara att veta när den känslan syns.... utanpå.... på det där abstrakta sättet som man inte kan förklara för den som inte varit i den "världen".

Tänk vad otroligt viktigt ett möte kan vara. Utan ord, utan beröring, utan att vi kanske känner varandra så är just den där kontakten så viktig. Så viktig! Det kan vara din främling eller ovän... i vissa stunder är Du så mycket viktigare än du kan tro. Det gör skillnad, tro mig! Oavsett vem Du är, så kan ett enkelt "hej" ge en bättre känsla. Att bli bekräftad. Eller att vi visar att vi ser, att vi ser hur det är.

Det är inte alltid man kan vara den där medmänniskan. Men någon gång, är jag övertygad om att vi människor ger till varandra utan att vi är medvetna om det. Vad det faktiskt kan göra för skillnad. Den där blicken som mötte mig, gick inte förbi.... jag såg mer än jag kanske ville för stunden, men det var min skyldighet att se o bemöta. Jag kunde inte låta det bara gå förbi... som om det skulle vara fel känsla som jag fick. Det är en balansgång som inte alltid är så lätt att se eller ens känna o veta hur man ska te sig. För mig är det magkänslan o något i stil med dessa ord......

Hur ger man omtanke

utan att inkräkta

Känner oro

utan att övervaka

Manar till försiktighet

utan att tjata

Ger trygghet

utan att minska friheten

(Thord Wallén i De vackraste orden om barn)

Dömande, egoism

2011-10-16T18:14:00.004+02:00

Underbara luft... tack tack tack.

Underbara sol... mmmm värmer smått i vinden.

Underbara höst... jag blir så glad när det är vackra höstdagar, jag blir studsig!

Flyr in i min fotovärld, glömmer bort att jag är mitt

i en park o bara struntar i allt omkring.

Helt plötsligt så ser man en värld som annars är så självklar. Trädet står ju där, som det alltid gjort o inget märkvärdigt med de. Ett träd är ett träd, så vad då. Ungefär som allt annat, träd existerar!

Jo visst... men jag kan ärligt säga att jag blir så där förundrad o fascinerad varje gång jag tittar på naturen genom kameran istället. Det är så enkelt o så tilltalande. Det är just det som är grejen.... att det där enkla kan vara så vackert på ett sätt som inte är så uppenbart. Inte förens man kliver in i den där världen, när sinnena får fullt utrymme. Älskar de verkligen!

Så tänker jag massor massor när jag är ute så där... inuti mig så pågår en massa saker som bara ploppar upp. Det är texter, minnen, upplevelser o en massa känslor. Så där så jag inte kan släppa dem riktigt o delar med mig av dem eller så blir de kvar där inne. Tror ärligt att jag bearbetar mig själv på de viset. På alla plan. Vilken plats flydde jag till som liten när det var kaos hemma... jo skogen. Speciellt tiden på landet, då drog jag till min trollskog som jag kallade den. Mörk mörk tallskog med mossa på stenar o mark. Mysig värld! Så varför vara rädd o erkänna att vi alla behöver se in i en annan värld rätt ofta, även om det inte är jobbiga saker, så är det viktigt för precis alla tror jag. Även i det där lilla som ser så enkelt ut.

Något annat som är fruktansvärt enkelt är detta med att döma. Vi dömer utseenden, vi dömer åsikter, vi dömer handlingar ..... ja usch vad människor är vidriga! Själv vill man tro, att man försöker att inte ha för dömande synsätt.... men jag kom på ett antal tillfällen där jag ärligt kan säga att jag är stark i min åsikt. Men är jag då dömande på ett negativt sätt? Troligen, men troligen inte utifrån min synvinkel. Jag ser det på mitt sätt, jag kan förklara, är jag då dömande. Beror det på tillfället kanske?

Jag kan helt klart tycka att det beror också på ens handlingar i det hela o konsekvenserna i det hela. Om jag verkligen drar det till sin fulla spets eller om jag låter de få vara inom mig o de närmaste. Är det då en skillnad på hur jag dömer? Ingen är felfri, så enkelt är det. Har tänkt massor på detta den senaste tiden. Hur lätt ens åsikter blir dömande. Behöver för den delen inte vara negativt, men viktigt att tänka efter vart våra handlingar leder, vilket är lätt att vara efterklok.

Just nu blir jag mest sorgsen över hur dömande lätt leder till egoism. Att inte tänka längre än näsan räcker o att tänka mer på sitt än konsekvenserna utav de. Det gör mig verkligen så ont. Det är inte så lätt att tänka sig in i andras värld alltid men... ja nu tycker jag en massa, det är tungt verkligen o så tragiskt när det ska bli hårda slag, rätt ut i något som tas emot så mycket värre än de troligen från början är menat. Rent elakt, hårt, sorligt... att man inte kan tänka längre än så. Berör mig sååå..... för att den som faller är en vacker själ.

Det är en massa massa mil emellan men jag vill att du ska veta att jag finns här o jag vill finnas här ;)

Lyssnade precis på en vacker text med Enigma "Gravity of love" HÄR

"O Fortuna velut Luna" ["O Fortune like the Moon"]

Turn around and smell what you don't see
Close your eyes ... it is so clear
Here's the mirror, behind there is a screen
On both ways you can get in.
Don't think twice before you listen to your heart,
Follow the trace for a new start.
What you need and everything you'll feel
Is just a question of the deal.
In the eye of storm you'll see a lonely dove
The experience of survival is the key
To the gravity of love.

"O Fortuna velut Luna"

The path of excess leads to the tower of Wisdom
The path of excess leads to the tower of Wisdom

Try to think about it...
That's the chance to live your life and discover
What it is, what's the gravity of love

"O Fortuna velut Luna"

Look around just people, can you hear their voice
Find the one who'll guide you to the limits of your choice.
But if you're in the eye of storm
Just think of the lonely dove
The experience of survival is the key
To the gravity of love.

"O Fortuna velut Luna"
"O Fortuna velut Luna"

Be true to who you are

2011-10-15T13:09:00.005+02:00

Älskar den här texten. Synd bara att artisten inte är något att tala om... Jessie J

Låten heter "Who you are" lyssna här

Vi människor är små sköra varelser o kan vi inte få vara de, varför ska man hela tiden vara den som står o ska vara perfekt.... vem är det mest synd om, den som inte kan sätta ord till sina känslor o visa dem eller den som verkligen faller ihop.... varför ens se det som om man är ett offer? Vi är olika o vackra på vårat egna personliga sätt, vi är vackra individer som behöver den där extra handen att hålla i. Det viktigaste för mig är verkligen de som Jessie sjunger om "Be true to who you are"....

I stare at my reflection in the mirror...
Why am I doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf...
"no, no, no, no..."

Don't lose who you are in the blur of the stars
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!

Brushing my hair, do I look perfect?
I forgot what to do to fit the mold, yeah!
The more I try the less is working yeah yeah yeah
'Cause everything inside me screams, "no, no, no, no..."

Don't lose who you are in the blur of the stars
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
But tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
There's nothing wrong with who you are!

Yes?, No´s, egos, fake shows
Like "wow", just go, and leave me alone!
Real talk, real life, good love, goodnight,
With a smile...
That's my own! (that is my own) "no, no, no, no..."

Don't lose who you are in the blur of the stars
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
Yeah yeah yeah

Jag vill ge dig

2011-10-13T21:54:00.002+02:00

Vind, vatten, blad.... fåglar som sjunger tyst

Tyst tyst hör jag naturens liv

På riktigt nära mig... vinden som drar runt min hud, vattnet som slår o

bladen som prasslar lätt

Hit vill jag komma o hit tar jag mina vänner

Finna stunden

Av absolut närvaro

.... för dig, vill jag visa

för dig vill jag ge

för dig vill jag berätta att du betyder något

För Dig

... Du vet vem

Åååå vackra blad

2011-10-10T21:43:00.003+02:00

Vackra vackra blad. Hänger där i solen o bara strålar mot mig. Fulla av liv. För ett annat öga ett löv... för mig något helt annat.

Jag kan minnas hur jag släpade hem alla möjliga naturföremål, trots att vi bodde mitt ute på landet, så borde skogen ha räckt till som det redan var.

Blad, vad var det med dem som lockade så? Varför låg de kvar i mitt rum på fönsterbrädan som små skrumpna russin? Vad skulle jag ha dem till?

Se på barnen, som bär hem våran natur. Allt från stenar, mossa, pinnar o kastanjer. De är så viktiga, de får inte kastas! Vem har inte fått släpa hem en massa saker som du som vuxen tänker är helt meningslösa, men som är viktiga, mycket viktiga. Kastanjer i berg som mest av allt får stå men som är viktiga.

Jag kommer ihåg att jag släpade hem allt jag bara kunde o pyntade en hel hylla i mitt rum där ett litet troll skulle bo. Pappa var där vid något tillfälle o tyckte att han skulle rensa lite! Jag höll på att bryta ihop! Var han helt från vettet! Min egna skog!

Jag är helt övertygad om att barn ser det där enkla som inte går att förklara i naturen. Det abstrakta som inte går att förklara. Ett blad har sina konturer, färger, mönster o allt de där. Men jag tror inte att det är främst de som lockar oss, jag tror att det även ger oss en form av energi, något som inte riktigt går att mäta.

Fullkomligt tokig är jag i blad! Men jag tror inte att det enbart är för färgerna eller formen som gör att jag vill plocka med dem o fota dem. Jag tror att de för mig signalerar liv... energi.... äkta liv på något sätt. Något som är så enkelt som ändå kan ge så mycket på djupet där inne.

Så när man rusar fram genom stan, hemåt efter en dag på jobbet så är det inte alls dumt att stoppa ner handen i fickan o små plocka med en liten kastanj :) Kommer aldrig sluta upp med att plocka hem spännande föremål ;)

Lidandet kan bli min styrka

2011-10-09T18:12:00.002+02:00

Var bara tvungen att skutta bort till bokhyllan efter ett intressant samtal. Något som satte igång tankar hos mig... så där skönt på ett sätt.... samtidigt som det inte går att få stopp på de. Men är det så farligt då ;) Inget är farligt enligt mig.

Men ja just ja, bokhyllan! Kom o tänka på en del ifrån boken "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindqvist som skriver om sin sjukdom ALS. Den är verkligen så där nära livet som man kan komma. På riktigt, precis så nära livets slut som vi tror oss veta hur det kan vara. Eller som vi tror o tänker oss att "alla ska vi en dag dö".... hmmm sant, men vi vet inget alls om livet. Eller?

Hon skriver i alla fall något som är intressant;

Jag är inte min kropp.

Jag är i den.

Den är sjuk, men min ande är frisk.

Mitt själv är min själ och den är stark.

Lidandet kan bli min styrka.

Urkraften. Som när barnets huvud roterar ur livmodern.

Vet att det ska sluta. Gör mig stark. Lugn.

Livet är fullt av trösklar.

Skrattet förlöser. Avväpnar. Håller faran på avstånd.

Teatermaskens båda sidor. En glad. En ledsen.

En skör tråd mellan tragedi och komedi.

Finns många sanningar i det som hon skriver. Jag vill tro, att när vi väl hamnar där o livet ska ta oss vidare så tror jag att vi fattar vilka vi är..... vad som har betydelse i våra liv.... vad som är poängen med ett liv. Tror allt kommer nära o smälter samman. Kärleken, hatet, sorgen, glädjen, lyckan, smärtan..... känslorna kommer på riktigt i sitt rätta ljus.

Lidandet kan bli min styrka, gillar den meningen. Det är ju så, att ingen varelse bestämmer sig för att dö, ingen sätter sig ner o tänker nu ska jag hungra ihjäl. Smärtan ger oss näring utan att vi tänker på de. O den stärker mer än du troligen tror. Varför kämpa att ta bort allt det som verkligen visar vilka vi är. Kanske är det så att just du ska känna o vara den där individen som funderar o sätter ord till våra känslor. Jag tror inte alls på att vi ska vara som andra utan helt klart tvärtom. Du är Du o det är viktigast.

Du är Du

2011-10-06T21:51:00.005+02:00

Tiden leder till förändring. Om det så var igår eller för mer än 17 år sen så har tiden förändrats. Hmnm... nu snurrar jag iväg i mina egna små tolkningar ;) som Kristian kallar för "Tuss-ord"... jajaja det bjuder jag på.

Nää men visst är väl det coolt, att minnen för 17 år sen inte känns så långt bort. När jag tänker på vissa minnen från den tiden, så kan jag exakt se de o känna de ;) o det känns inte så länge sen, egentligen. Framför allt nu, så väcks några minnen som starkast. Det är helt otroligt roligt att tänka tillbaka på då.... tysta lilla jag, fundersam, partyn, första kärleken krossad, tokigheter o fina vänner.

Som...

Vi sitter 5 st i ett kök, 3 killar o 2 tjejer. Det är mörkt i köket, endast någon lampa är tänd. Det är en sån där mysig härlig stämning där inne.... det är varmt, det små samtalas en del men framför allt är det ett mysigt skönt lugn. Jag o den andra tjejen är inte med i de som pågår kring köksbordet men vi lyssnar o sitter o små flinar åt varandra, pratar lite. Vi bordet pågår ett rollspel som är väldigt detaljerat om jag inte minns fel. Jag tror det var så att en av karaktärerna kan inte ta sig upp för något slags hinder. Vad vet vi, vi sitter ju bara o försöker finnas med i den där mystiska spänningen. Som ärligt talat lyckas! Jag kommer ihåg de så väl, mörkt o mysigt.... o det känns inte alls så länge sen. Men jag försäkrar, det är 17 år sen ;)

Tack för att du korsade min väg åter igen. Det var just dessa kvällar som var så otroligt mysiga. Det som jag minns som starkast. Det var början på sommaren, det var inga krav..... det fanns bara "att vara" att finnas. Underbart att se tillbaka o känna att allt kan förändras o ändå var sig så likt ;)

Ta hand om dig!

Ååååå höst

2011-09-25T20:30:00.004+02:00

Underbara höst verkligen! Jag kan inte sluta att älska just hösten när det är strålande sol o skön klar luft. Natur vaknar på ett helt annat sätt denna årstid o färgerna bara studsar mot dig. Man blir glad o så där sprallig ;) Behövde verkligen natur denna helg eftersom jag kände att slutet på förra veckan var tung. Långa o innehållsrika dagar på jobbet gör att man lätt kan bli för trött. Precis, för trött. Då är naturen toppen. Vi har varit ute en hel del i det här härliga vädret. Hade kameran med mig men såklart så var batterierna slut..... grrrrr..... varför lär jag mig aldrig. Blev lite mobilfotande istället :(

Har som vanligt hittat en underbar text som jag bara måste dela med mig av. För mig så påminner den om en tid som jag helst inte vill minnas men som samtidigt gav mig en resa i rätt riktning som jag annars inte alls hade gjort, det är jag verkligen säker på. Låten är med vackra Melissa Horn och heter ; (hittade dock inte klipp med Melissa men en cover)

"Du är nog den" TRYCK HÄR

Jag känner inte igen mig
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig
Och jag ställer inte frågan
"Vad ville du egentligen"

Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos

Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så

Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Men du är nog den
Som jag borde vara hos

Klockan är sent
Det finns ingen tid, för dig
Jag lever mitt liv nu
Med någon som älskar mig

Men du är nog den
Som jag borde vara hos
Ja, du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den
Som jag borde vara hos
Du är nog den....

Vacker text eller hur!!!!

Från mig till Dig

2011-09-12T21:38:00.003+02:00

Tänk om man bara kunde sträcka ut armarna o krama om alla som man just i stunden känner att man vill ge en sån där ofantligt stor kramizzzzzz. De som inte är nära här o nu o alla de som man bara tycker så där tokmycket om.

Tänk om man även skulle kunna nå de som lämnat våran jord som vi inte längre kan möta rent fysiskt. Kunna nå personen för en stund för att åter igen få säga hur mycket man älskar den personen.

Eller tänk om man bara för en kort stund skulle kunna flyga till en kär vän för att visa hur mycket han/hon betyder för just Dig. Kunna finnas där som en sann vän o krama om en massa.

Skulle behöva de ikväll. Har en vän ikväll som verkligen skulle behövt min hjälpande hand... Du vet vart jag finns.

Denna text passar så bra till Dig!

Erik Segerstedt "Where ever you are" TRYCK HÄR

I put my faith in tomorrow
And try to sleep for a while
Maybe a new day will follow
That'll make it all right
Now when I feel so down and out
Somehow you're still by my side

And I hope
Life is good
Where ever you are
You will be
Forever in my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Where ever you are

If I had told you the right things
Would it matter at all?
If I only knew you were standing
On the edge waiting to fall
Oh I would give just anything
To see your face, to hear your voice
Just one more time, ohâ€¦

And I hope
Life is good
Where ever you are
You will be
Forever in my heart
Where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Where ever you are

Where ever you are

Oh, where you couldn't hold on
I will try to be strong
I just hope you belong
Where ever you are

Tänk att det kan vara så svårt...

2011-09-11T18:00:00.002+02:00

Lilla lilla jag begär inget av Dig

Jag begär inte att Du ska förstå

Jag begär inte att Du ska se mina val som rätt

Jag begär inte att Du ska tycka om mina tankar

Jag begär inte att Du alltid ska lyssna

Jag begär inte att Du alltid ska förstå

Men en inre önskan finns

den som vi alla vill ha

Acceptans

att både kunna se och stå ut med verkligheten

se att det verkligen är så det är

handlar inte om rätt eller fel

utan om ren acceptans

för alla de olikheter som ärligt finns

Lilla lilla jag önskar att den infann sig idag

att Du kunde öppna ögonen o se att vi finns här

oavsett våra val o olikheter

tänk vad mycket lättare det skulle vara då

om inte om fanns o enkelheten i att döma våra medmänniskor

Lyssna till Ditt inre, jag vet att den rösten finns hos Dig

Låtsas vän som vuxen ;)

2011-09-07T22:04:00.003+02:00

Swisch swisch... små susande vingar
DU nuddar mig men inte så att jag känner helt DIG
DU susar omkring mig, känner närhetens energi

Ååååå varför har jag inte ropat förr
Jag hade glömt, hur lätt det känns när DU är nära
på små susande vingar för att vägleda

DU är nära fast jag inte kan se DIG
Så fort jag "ropar" är energin stark,
varm, sprudlande, trygg, vacker
med en smula insikt
Så jag förstår

Vackra vackra vän, susar DU omkring mig när jag ropar

About you now

2011-08-31T22:17:00.003+02:00

Vackra vackra text...

Sugababes "About you now"
Fast klart bättre av Idol Erika Selin, dock kast ljud

It was so easy that night.
Should've been strong, yeah i lied.
Nobody gets me like you.

Couldn't keep hold of you then,
How could i know what you meant,
There was nothing to compare to.

I know everything changes, all the cities and faces.
But i know how i feel about you.

There's a mountain between us,
But there's conflict i'm sure of,
how i feel about you.

Can we bring yesterday back around?
Cause i know how i feel about you now.
I was dumb, i was wrong, i let you down.
But i know how i feel about you now.

All that it takes, one more chance.
Don't let our last kiss be our last.
Give me tonight and i'll show you.

I know everything changes, i dont care where it takes us.
Cause i know how i feel about you.

Can we bring yesterday back around?
Cause i know how i feel about you now.
I was dumb, i was wrong, i let you down.
But i know how i feel about you now.

Not a day passed me by, not a day passed me by.
When i dont think about you.
And theres no moving on, cause i know you're the one.
And i can't be without you.

Can we bring yesterday back around?
Cause i know how i feel about you now.
I was dumb, i was wrong, i let you down.
But i know how i feel about you now.

Can we bring yesterday back around?
Cause i know how i feel about you now.
I was dumb, i was wrong, i let you down.
But i know how i feel about you now.

But i know how i feel about you now.
Yeah i know how i feel about you now.

Ta det inte personligt ;)

2011-08-14T13:25:00.005+02:00

Så underbart vacker text. Älskar den!!! Peter Jöback gör den underbart bra ;) För mig summerar den allt för mig personligen, om mig den senaste tiden. Har nog verkat lite frånvarande för somliga men så funkar jag om vart annat ;) Kram kram till er!

”Inte redo än” med Peter Jöback

Nätterna är för korta om dagen är för lång
Jag vill somna in o vakna när hösten står för dörrn
När september o oktober viskar löften om något nytt,
då ska jag resa mig igen,
men jag är inte redo än

Så ta det inte personligt, om jag är frånvarande eller så
Övertala mig inte att stanna, om du märker att jag vill gå
En blomma kan vissna men så blommar den igen
och jag kommer igen,
men jag är inte redo än

Och jag ska stoppa tillbaka hjärtat,
där det fyller nån funktion
Vinka alla mina minnen,
nere på central station
Ska skriva ner allt i en bok
och slänga den i Stockholms ström
En dag ska jag skratta åt allt det här
och säga att det var länge sen,
men jag är inte redo än

Inte redo än...

From this moment

2011-08-02T23:55:00.004+02:00

Sommarnatt o sval sval luft kryper längs benen. Funderar ärligt på att sova på balkongen inatt, det vore helt toppen-underbart!!! En AC, den gör sitt här inne i lägenheten. Men sval luft är bra mycket härligare. Problemet är ju att det blir ljust rätt så snart o då är det inte så skönt där ute på balkongen längre.... ska jag då krypa in till sängen? Hmmm.... nja det blir nog inte som jag drömmer just nu. Fast en sak är säker, skulle jag vilja o bestämmer mig för de, då gör jag de banne mig ;)

Lyssnar på musik o bläddrar runt bland gamla mp3:er. Knappt så jag vet vad det är längre eftersom spotify is the shit now!!! Drömmer mig bort till denna låt som jag kan utan o innan av många anledningar.
Den är stark för mig! Personligen så betyder den något så stort som att vakna o se sig om. Genom våra hjärtan blir vi stärkta o vi ger varandra kärleken. Det har jag gjort, till en vacker människa som finns hos mig ;) Texten då betydde styrka för mig, att ta mig bort från de som skadade mig. Idag är den sången om en vacker människa i mitt liv som bor där inom mig. Önskar att tiden ska kunna stärka oss båda.

Shania Twain - From This Moment On

(I do swear that I'll always be there. I'd give anything
and everything and I will always care. Through weakness
and strength, happiness and sorrow, for better, for worse,
I will love you with every beat of my heart.)

From this moment life has begun
From this moment you are the one
Right beside you is where I belong
From this moment on

From this moment I have been blessed
I live only for your happiness
And for your love I'd give my last breath
From this moment on

I give my hand to you with all my heart
Can't wait to live my life with you, can't wait to start
You and I will never be apart
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment on

You're the reason I believe in love
And you're the answer to my prayers from up above
All we need is just the two of us
My dreams came true because of you

From this moment as long as I live
I will love you, I promise you this
There is nothing I wouldn't give
From this moment
I will love you as long as I live
From this moment on

Naturens hus o Rävgången Rynningeviken

2011-08-01T12:53:00.021+02:00

Igår var det dags att vädra cykeln. Låter som om jag ägde en riktig hoj nu men så är det inte. Näää vi använder benen, jag o sambon, på cyklar som trampas fram ;) Det är skönt o befriande att cykla. Vi hamnade vid "Naturens hus" o "Rävgången / Rynningeviken". Det bästa av allt var att kameran var med. Har varit så lat denna sommar... GRRRR!!! Har ju funderingar på en ny. Så här kommer lite blandat lite av varje.

Ja så där kan man sammanfatta dagen. Kossor som står mitt ivägen med deras kalvar. Söta varelser som verkligen var smått sura över att folk cyklar genom deras hage eller ska man se de som deras vardagsrum kanske.

Grodor överallt inne i skogen. Dock inte lövgroda som jag hade hoppats på.

Vass är vackert o tacksamt att fota mot en blå himmel.

Innan regnet kom över Hjälmaren hann vi med att fota ett gäng Sothöns och på håll såg vi Skarv

Blev lite blommor från ängen också vid Naturens hus.

Vackra texter

2011-07-29T15:51:00.003+02:00

Vad härligt det är när man kan flyta bort med datorn så där mysigt länge. Har suttit här en bra stund för att få lite svalka.... liiiittte varmt utanför dörren just nu. Men men det går över ;)

Ååååå sitter o gottar mig i en massa fina texter. Sjunger lite o plockar ut stycken som är fin fina.

"men ändå

du, min vän i livet

se hur sommaren blir höst

en enda sak är givet

du bär min luft

i ditt bröst"

Lars Winnerbäck/ Du min vän i livet

"There was a time when you let me know

What´s really going on below

But now you never show that to me, do you?

But remember when I moved in you

And the holy dove was moving too

And every breath we drew was Hallelujah"

Jeff Buckley/ Hallelujah

"And the tears come streaming down your face When you lose something you can't replace When you love someone, but it goes to waste Could it be worse? Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you"

Coldplay/ Fix you

"O jag började darra i vånda och nöd jag skakade av rädsla och skräck för jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett För mitt hopp är en skadsjuten kråka och jag är ett springande barn som tror det finns någon som kan hjälpa mig än som tror det finns nån som har svar O jag springer med bultande hjärta jag springer på taniga ben O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet att det redan är alldeles för sent"
Mikael Wiehe/ Flickan och kråkan

"Other lives, always tempted to trade Will they hate me for all the choices

I made? Will they stop when they see me again? I can't stop now I know who I am Now I'm all yours, I'm not afraid You're all mine, say what they may And all your love, I'll take to the grave And all my life starts now"
Howard Shore/ Wededing Plans

Ja det var en massa massa blandat men så fina texter. Texter som talar direkt till mig på ett eller annat sätt. Lyssna gärna på dem ;) (Bilderna är från förra sommaren)

KAFFE

2011-07-25T18:50:00.005+02:00

Aaaaaa vad är dagen utan en kaffe, eller varför inte flera av alla de slag. Sommar, sol, filt, bra läsning, trevligt sällskap o så en kaffe ;) Jag erkänner, jag är helt beroende o en kär missbrukare av underbara härliga böna. Snygg är den också *fniss*!!!

Kom hem från en rejäl regnskur o såklart en kaffe. Denna gång en special o god från min fina Martello maskin ... mums. Espresso!!! Passade på o läsa lite om kaffe, ja menar, det är aldrig försent att få lite kunskap ellé! Lärde mig en massa skojsigt sörru;

Kaffe är världens mest handlade vara efter olja

Kaffebuskar växer vilt i Etiopien där den har sitt ursprung

I Konstantinopel fanns de första kaffehusen i mitten av 1500-talet

Till Sverige kom kaffet första gången 1685

I början av 1700-talet hade Stockholm ett femtiotal kaffehus

Året 1756 infördes förbud mot kaffedrickande o böter om man ertappades

1769 togs förbudet bort o blev istället importtull

Vanligaste kaffesorterna är;

-Brasilkaffe -Colombiakaffe -Javakaffe -Mocka -Afrikanskt kaffe

Intressanta länkar; (kul att kolla runt lite)

Kaffefakta Kafferecept Riktigt kaffe

Ja det var dagens viktigaste nyttiga kunskap ;)

Ro ro så långt du vill...

2011-07-24T12:27:00.003+02:00

Ro ro så långt bort du vill

Spring genom skogen o låt vinden snudda dig

Skratta åt dina upplevelser kring en lägereld med vännerna dina

Se hårda stunder som livet

Livet som du fick o tog o gjorde till Ditt

Underbara vackra själ

Spring vart helst Du vill

Simma, vila, dansa, sjung.... Allt är Ditt

Du vet att Du är saknad

Du vet att tårar rinner ner för våra kinder

Tårarna är inte enbart av sorg utan minnen av dig

som visar jordens avtryck av din själ

När en blomma slår ut är den som vackrast

Men även ett visset blad är livet

o vi vet att dagen kommer när livet inte längre orkar...

trötta tunga

somnar

liksom en blommas blad...

Ro ro så långt bort du vill

Spring genom skogen o låt vinden snudda dig

Skratta åt dina upplevelser kring en lägereld med vännerna dina

Se hårda stunder som livet

Livet som du fick o tog o gjorde till Ditt

Tänkte idag att jag kanske skulle ta bort min vackra bukett som jag fick här i början av sommaren. Såg på den o såg att den fortfarande var väldigt vacker. Andra färger, lite nött, rosa hade färgats till gult o rött till mörkt mörkt rött, men så vacker. Kan nog inte göra mig av med den än. En vissen trädgård eller skog ser andra som tråkig o "nere"... inte jag :)

Tänkte också en stund på min väns mamma som för ett år sedan gick bort. Idag håller de en minnes stund för henne. Hårt o ofattbart är livet när det plötsligt blir så uppenbart hur skört det är. Ingen nyhet, jag vet, men det kommer så nära på ett annat sätt när någons liv tar slut. Det är enkelt att se de som att vi lever nu, jag ska göra allt jag vill under mitt liv... o samtidigt så är det precis lika enkelt att livet så fort kan ta stopp.

Så idag går tankarna till dig!

Drömma sig bort

2011-07-22T12:21:00.003+02:00

Har haft flera dagar nu där jag av olika anledningar kommit i kontakt med ordet "val". Vänner som har berättat om de mest tunga sidorna i sina liv eller så har ämnet dykt upp. Val vi gör hela tiden, val i livet, som många kan tycka en massa om men som är ditt egna. Visst är det väl så, val vi gör är våra egna. Ungefär som minnen o hemligheter. De är rotade djupt där inne, våra val.

En långväga vän berättade om höstens planer som gjort hennes föräldrar upprörda men som slutligen var hennes val. På något sätt är det väldigt väldigt kraftfullt. Hur många gånger har man inte funderat o analyserat o till sist gjort just ett val som man personligen tycker är "mitt". Häftigt är de ärligt talat. Jag har inte tänkt på de så förr vilken kraft det är.

Har suttit i flera dagar nu o kollat igenom The Twiglight Saga. En vack

er "saga" måste jag ändå säga. Funderar på att läsa böckerna igen för de är så bra o väntar verkligen på sista boken nu som kommer i två delar, o den första i november. Har två favoritscener, där båda är från delen Eclipse där Bella vill att Edward ska förvandla henne till vampyr.... (länk här) och den andra där hon förklarar för honom att hon har valt sitt liv, oavsett att hon har massor kvar i livet, så är valet redan beslutat (länk här)

Vackert hur hon visar sin känslor, berättar hur hon tänker o känner, vad hennes val är, att hon vill vara den hon är, att hon väljer hans värld.... Love it!!!!! Sprött o fint rätt in i hjärtat.

Jag måste nog läsa om böckerna ;) precis nu för att drömma mig bort lite......

Det svåraste

2011-07-19T22:32:00.003+02:00

Härom kvällen såg vi en intressant film om en pojke som läggs in på sjukhus för att han har cancer. Om jag inte minns helt fel så är han ca 10 år och hans sjukdom tar väldigt hårt på hans föräldrar. De orkar inte finnas vid hans sida. Vissa dagar är de inte ens hos honom på dagarna. De tror att pojken mår bäst av att inget veta o absolut inte prata om de. Som jag ärligt tror är en mycket vanlig reaktion. Framför allt om det inte finns någon utväg, det är ett faktum att tiden rinner ut, att dagarna är få o att barnets liv snabbt kommer ta slut. Fruktansvärt!

Jag vet med facit i handen att det är oftast så mycket bättre att prata om de här sakerna som vi vuxna tror är för svåra för barnen. Det finns många saker som vi tror att de inte kommer att förstå, för att de troligen inte alls kan hantera de eller för att det är för "svårt"... Då undrar jag, för vem är det för svårt? Den vuxne eller barnet? Jag är nästan helt övertygad om att vi vuxna konstrar till de mesta allt för mycket så det verkligen blir svårt. Det är inte lätt o självklart vill man gömma sig för de som är jobbigt. Men med facit i handen så kan det bli större konsekvenser i slutänden...

Denna pojke i filmen blir så bitter på sina föräldrar att han helst vill att de ska gå. Deras sätt att bemöta pojken är ren teater o konstgjort. O vad gör man i ett sånt läge? Ens son kommer dö, det är redan klart? Pojkens reaktion är i alla fall med ilska o de blir osams. Stark scen för han känner sig så sviken av sina egna föräldrar. Han tycker de är fega. Långt efter får han höra från "den rosa damen" som han träffar varje dag att det är hans sjukdom som de är rädda för inte honom personligen. Svårare än så behöver det inte vara. Jag tror att om de nu hade visat för sin son att de var rädda, gråtit en bra stund tillsammans, så tror jag att det värsta hade löst sig. Men vem säger att det ska vara lätt att leva?

Filmen är baserad på en barnbok som heter "Oscar och den rosa damen" av Eric-Emmanuel Schmitt

Ett klipp från filmen som dock är på franska, som filmen i sig också. Jag tyckte den var mycket bra o fångar det hela helt klart från ett barns perspektiv mycket bra. Har redan beställt boken ;)

Fick en mycket fin låt av en vän idag. Som vanligt inte min huvudsakliga musiksmak men en annorlunda tilltalande röst har hon o en mycket bra text. Säger en hel del om livet o passande till det jag tidigare skrev om. Men även en massa massa annat.... Varför är det inte så ibland att man bara kan trycka på en knapp o så kan man få göra precis det där som man helst vill, bara för mig o allt annat står stilla. Skulle vara toppen.

Camela Leierth - Too High (TRYCK PÅ NAMNET)

It's to high, it's so high.
Each and every time i try to reach it, it disappears up in the sky.
It's unfair, it's so unfair.
'Cause each and every time i try to reach it, it's to far up there.

And it hurts, it hurts.
Everytime i try to make it better,
it's only getting worse, only getting worse.
It's so wrong, it's so wrong.
Everytime i try to talk about it he says 'We don't get along'.

It's unreal, so unreal.
You should be more careful 'bout what you say,
'cause you don't know how i feel.

And it hurt, it hurts.
Everytime I try to make it better, it's only getting worse.
It's to much, it's to much.
Everytime i try to give my best to you, it's just not good enough.
It's just not good enough,
just not good enough, just not good enough,
just not good enough.

Musik i mina öron ;)

2011-07-18T22:01:00.003+02:00

Kvällar är de bästa, det är smått tyst, man landar lite. Har läst lite o nu är det music time!!!

För mig är musik verkligen precis allt. Det knyter ihop mina funderingar under dagen eller en ren sinnesstämning. Ofta så kommer den där musiken som jag normalt inte alls lyssnar på, som jag näst intill kan rata. Även om jag ändå är en allätare så finns det verkligen musik som inte går att lyssna på alla gånger. Denna text föll jag för ikväll som åter är en Lars Winnerbäck.

Jag har väntat på ett regn - Lars Winnerbäck

imorse hängde man Saddam
jag har ingen skuld i det
jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt
men det är nog sån jag är

jag sköt en överdos av Eken
jag klev över varje gräns
jag ville vara hjälten eller boven
jag ville vara nåt som känns

det är trängre här på gatorna
fast vi är längre från varann
det står ett tornhus vid fjärden här
där inne gör dom vad dom kan

kanske kommer en förändring
en dag när banden stärks
kanske finns en plan i huset där
fast dom vill inte att det märks

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så

det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla bara hälsar på

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer

har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit

nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår
---------------------------------------------------------------------------

Ruccola VS. Körsbären

2011-07-18T12:21:00.003+02:00

Hahahaha vilken tokknasig lördag o söndag. Blev precis så där knas som man kan tänka sig att de blir när äkta vänner är på besök. Allt blir så där sprudlandes tokigt av bara stämningen. Så är det när jag o Anita möts. Vi är nog precis lika knasiga båda två o så kommer det alltid vara. Känns inte som att förändringen är så stor från gymnasiet fram till nu... det är helt enkelt toppen!

Det fina i allt är att vi vet precis vart vi har varandra. Det gör inget om det går långt över en månad innan vi hörs av alls. O det spelar ingen roll vem det är som hör av sig, om vad eller hur länge. Det är verkligen toppen o som jag personligen känner är den äkta vännen för mig. Eftersom jag inte är den där "ååååå-vi-måste-ses-tjejen". Jag är ju snarare den där personen som trivs med "att bara vara". Låta de flyta på i den riktningen som jag känner för. För mycket inrutat mår jag inte alls bra av, vilket jag kan känna inför det där "åååååå-vi-måste-ses-grejen"... Det kan bli så konstlat! Inte alls jag!

Men för att återgå till de där knasiga som gör att jag får enorm energi är människor som bjuder på sig själv. Vilket gör att jag också får den där kicken som inte går att stoppa. Som när man sitter o fikar o börjar prata om något knas där man vrider o vänder på orden så allt bara blir något helt annat.... Tok-kul o flamsigt ;) Eller en annan variant är ju att man alltid kan spela tennis med varsin planka o en lime i ett lagom stort kök. Helt så där spontant från ingenstans. Kul!!! (skulle vilja få in filklippet här på bloggen, ska se om det går att ordna ;) )

Vidare på stan lite senare på kvällen kan det bara sluta helt underbart. Vi måste bara än en gång använda en av Open Art´s konstverk som foto objekt. En bit ifrån oss stod en lastbil som sålde munkar ;) vilket Anita genast fixade åt oss att en munk skulle bli levererad till oss i bilen.... sååååå gott o vansinnigt kul. Jag tror att detta kan kallas att det blev lite Sallad... konsten när Ruccolan möter några körsbär!

SOL!!!

2011-07-15T00:17:00.010+02:00

Igår sköt jag kottar! Det är sant! Med hjälp av cykeln. Jo det är ju så att när jag cyklar på stigar o sånt så blir det inte riktigt som det ska

. Allt far o flyger o ja kottar far som spjut från däcken. Beror troligen inte enbart på mig men vi kan väl säga att det är så i alla fall ;)

Jo en hel del natur har

det blivit nu i dagarna två. Skönt o mysigt! Örebro är verkligen toppen toppen när det gäller natur o bra strövområden. Karlslund är verkligen super nice.

Laddade med min riktiga kamera, inte mobil kameran tänkte jag. Vilket snabbt sket sig för batterierna var inte alls på min sida, bara dog på en gång.... GRRRRR (tre bilder hann jag med, som ändå ska rensas bort). Dags för en ny kamera för bättre batterier snart tror jag. Jajajaja så det blev till att ta upp.... mobilen ;)

För dig

2011-07-11T23:03:00.004+02:00

En plats vid eken, mmmm det är nice. Ekar är verkligen träd som bor långt inne i mitt hjärta. De kan vara så ofantligt vackra, stora skrovliga, respektfulla o tysta. Hmmm låter säkert skumt för dig som inte förstår ett skvatt av vad jag svamlar om. Men då får det gärna vara lite flum, inte mig emot. Ekar ger mig energi så är det bara. De har ju alltid funnits nära mig i skogen på landet där lilla jag skuttade omkring. En otrolig lekplats ;) '

En del jobbiga stunder också där bland träden. Ärligt så fanns det en ek som var speciell, som hade vuxit lite krokigt men som var perfekt att klättra upp i, vilket jag ofta gjorde. Där kunde man sitta länge länge... En gång skulle de skövla bland träden i skogen. O de hade märkt ut träd som de skulle ta. Jag flyttade den märkningen som var ett rött plastband för inte skulle de få ta mitt träd. Nej nej nej... om jag så skulle ha fått sitta där som 8 år o demonstrera så hade jag gjort de. Envis som få! Tror trädet fortfarande finns kvar, även fast de har gjort en massa byggen där ute på landet nu.

Ikväll lyssnar jag på Lars Winnerbäck... ääää det hör inte till de v

anliga. Men hans röst o texter är underbara. En fastnar just nu här so

m jag inte lyssnat så mycket på innan. Tankarna går till dig sötis där ;)

"För dig" Lars Winnerbäck (TRYCK HÄR BREVID)

Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig, efter dig, efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbartFör mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gångMed dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig

I'm drowning in your love

2011-07-09T22:20:00.009+02:00

Sol sol sol o underbar luft. Vi har nog närmare gått en mil idag.... Tjohooo! Massor av social träning för Gina. Många möten att distraheras från o så det där med att "Bara vara". Nog så svårt när allt är såååå spännande o konstigt. Bara som de där med att "varför vill inte alla hälsa på mig som de gör ute på landet?" konstigt. "O hundarna verkar inte enbart vara ute för att komma till oss?" konstigt. "Öppna dörrar till hus får man inte gå in i hur som helst?" konstigt.

Ja det är inte lätt. Kan undra hur jag kände när jag som tonåring flyttade in till stan från landet... hmmmm.... shit.... det var länge sen kom jag på nu. Vi skippar de tror jag för att inte hamna i allt för svåra kriser ;)

Jag passade på att utforska progra

mmet "Retro Cam" i mobilen. Skit kul är de! Ladda ner denna app, det är sååååå kuligt!

Kan bli grymt snygga bilder också, vilket jag gillar såklart. Kamera, kort, foto, vyer, färger.... Tjohoooo!!! Vet inte hur det blir att lägga upp dem här men vi gör väl ett försök i alla fall.

I mina tankar har en otroligt vacker text rullat runt idag. Jag har lyssnat på den innan, men den har inte satt sig i huvudet som den gjorde idag. Den som underskattar House musiken har nog aldrig känt efter hur mycket den musiken berör just dina känslor. Somliga har en direkt talande text, ja precis som denna ;) Men house o alla electro berör verkligen alla sorts känslor o kan många gånger ge en stämning som inget annat. Så ser jag på de i alla fall.... oooo nu känner jag att Åsa svamlar en aning. Men det kan bero på min Ruccola odling i huvudet ;)

Låten heter i alla fall "Drowning" med Armin Van Buuren o Laura V (Tryck på Drowning)

Rush, Pull me under
The world is at my feet
It's no wonder
Your eyes speak to me
They tell me be calm
They tell me be strong
Swimming out so deep
Now I can't breathe
And it's exactly where I belong

Cause it feels like a run of a lifetime
And nothing's gonna save us now
Let the waves come crashing down
Cause it feels like I'm right for the first time
And everytime I take you in
I think my heart skip a beat again

I am drowning in your love
Cause I'm drowning in your love

Love
It's taking over
There is no in between till I find me some cover

The tide is coming, I dont know if I can take it
I lose my focus, lose my focus
With every breath I feel my inhibition breaking
I can't control it, no no no...

Cause it feels like a ride of a lifetime
And nothing's gonna save us now
Let the waves come crashing down

Cause it feels like I'm right for the first time
And everytime I take you in
I think my heart skip a beat again
I'm drowning in your love

Fräs, viiii, brummmmm......

2011-07-06T21:55:00.005+02:00

Fräs, morr, brummm..... liten svart dryg katt är inte så glad idag på oss. Det låter mycket från honom. En massa fina ljud kommer från honom. Ena stunden låter han som om han vore hungrig som en människa med ett dovt djupt "brummmmmmande". Har även hört en del "viiii" och

"sccchhhhh". Helt otroligt vad den där lille fyrfota mannen kan alltså. För att vara så liten kan det komma så många ljud från honom ;)

Över tröskeln till vårat hem har en annan fyrfota vän klivit in. Schäfer tiken Gina som är 4 år o ska omplaceras för att kenneln som hon är uppväxt hos ska flytta till mindre. Vi kommer prova en tid framöver för att se hur det hela funkar o framför allt för att vara en kompanjon till Kristian. Vilket inte alls är dumt om det funkar som vi önskar. Om inte så kommer kenneln ta tillbaka henne. Så är det sagt o det gäller även i framtiden. Känns som en bra deal.

Så dagarna framöver här kommer bli prövande. Både för människor o djur. Gina är van vid katter sen tidigare vilket verkligen märks. Hon håller sig på håll från Salem som har sina underbara ljud för sig. Det är bra de, han var här först ;) Testningar 100% såklart men kan göras på många olika sätt.

Näää nu kallar soffan o movie time!!!!

Nattizzzzz

2011-07-06T00:17:00.000+02:00

Avslutar dagen... eller ja, nu ser jag ju att det tidsmässigt är onsdag o ny dag :)

Jajajajaj!! Ville bara dela med mig av två så vackra stycken från "The Twilight Saga". Skön o vacker musik verkligen. Kan man kanske inte tro att lilla jag gillar... hahah... det döljer sig en del där inne ska ni veta. Inte bara bus o skräp utan förhoppningsvis en del fint också.

New Moon "The medow"

Bella`s Lullaby

Idag blir en spännande dag, då en hårig fyrfota vän kommer

kliva in över tröskeln.

Vet redan en som är mycket misstänksam, våran andra fyrfota

vän som redan bor här. Han känner klart att något är lurigt.

Han har blängt många gånger på de stora matskålarna o med besvär hoppat upp på diskbänken o käkat där hans mat nu står. Inte lät o vara katt :)

Hang with me

2011-07-05T17:25:00.000+02:00

Hade Robyn (o en hel del annan musik också) i öronen imorse när jag var ute på min 5 km promenad. Men det finns en låt med henne bland de nyare spåren som är så sjukt bra. Beundrar henne massor. Den lilla tjejen som så många inte trodde alls mycket på, på grund av att hon var så pass ung. Men vilket slag de fick. Vem kunde ana vilket "jävlar anamma" det fanns i den bruden. Cool är vad hon är, gör precis som hon vill, den rätt energin om du frågar mig ;)

I vilket fall som helst så finns det i låten "Hang with me" små klockrena tankar här o var. Det är på djupet o på riktigt. Så där talande. För mig beskriver det inte enbart kärleken mellan två människor. Det handlar även om det viktigaste av allt, respekt o tillit. Oavsett vad, oavsett vem så är respekt o tillit viktigt. Frågan är bara om man alltid måste tänka på alla andras respekt i första hand eller är det så att jag personligen vill känna mig respekterad i första hand? Egoism säger många då. Men måste det vara ren egoism bara för att jag vill känna mig respekterad, att jag ska få känna före andras känslor? För mig är det inte så svårt. Vi lever o vi lär på resan. Så är det. Vilket även denna text handlar om!

Hang with me - Robyn TRYCK

Will you tell me once again
How we're gonna be just friends
If you're for real and not pretend
Then I guess you can Hang With Me

When My Patience wearing thin
When I'm ready to give in
Will you Pick me up again
Then I guess you can Hang With Me

And if you do me right
I'm gonna do right by you
And if you keep it tight
I'm gonna confide in you

I know what's on your mind
Though they'll be time for that too
If you hang with me
Hang with me

Just don't fall recklessly
Headlessly in love with me
Cause it's gonna be
All heart break
Blissfully painful in insanity
If we agree
You can hang with me

When you see me drift astray
Out of touch and out of place
Will you tell me to my face
Then I guess you can hang with me

And if you do me right
I'm gonna do right by you
And if you keep it tight
I'm gonna confide in you

I know what's on your mind
Though they'll be time for that too
If you hang with me
Hang with me

Just don't fall recklessly
Headlessly in love with me
Cause it's gonna be
All heart break
Blissfully painful in insanity
If we agree
You can hang with me

I know what's on your mind
Though they'll be time for that too
If you hang with me
Hang with me

Just don't fall recklessly
Headlessly in love with me
Cause it's gonna be
All heart break
Blissfully painful in insanity
If we agree

Oh whoa
You can hang with me

Hang with me

Lyckans fjäril...

2011-07-04T11:00:00.000+02:00

Lyckans fjäril sätter sig på axeln
på den som har tid att vänta

Vänta vänta vänta.... ord som man ständigt får höra som barn, som tonåring, som vuxen..... mmm livet är en väntan. På många sätt. Du kan vänta på att få åka iväg på en resa, du kan vänta på att ditt hus ska bli klart, du kan vänta på ett besök, du kan vänta med ett viktigt beslut och du kan vänta på rätt tillfälle.

Djupt inom oss gömmer vi våra tankar och känslor, sånt som är så laddat och svårt att vänta med. Som vuxen vill jag ändå påstå att vi gör det sååååå många gånger, lägger locket på och låter de vänta eller helt glömmas. Varför? Varför gör vi så? Vad är vi rädda för eller är det känslan av att det ska bli fel eller att inte våga som tar för stort utrymme? Troligen... o så lär vi våra barn o ungdomar att de ska stå på sig när vi själva inte törs säga åt kollegan ens på jobbet att det blev fel.

Mina känslor är som vibrerande vingar

Du kan inte se dem men jag kan känna dem, varma, kittlande, pirrande, mysiga eller.....

såriga, ömma, svidande, snurriga.... känslor med sin fulla energi

Kraften att flyga iväg, fritt i sina tankar o känslorna lever "eget" o glatt

Våndan över att bli lamslagen, smärtan, såren o minnen som rivs upp

Jag vill känna, jag vill vara en fjärils lätta vingar fylld av glädje

När DU är glad o hjärtat pulserar

När DU ser Mig o ditt leende vibrerar

När DU till Mig vill ge ditt allt

Finns känslan som är vårat ALLT

JAG inte vill mista

Vill bli sedd

2011-07-01T13:56:00.000+02:00

Jag läste något intressant idag om en 20-årig kvinna o hennes minst sagt jobbiga uppväxt. Missbruk i hemmet från båda föräldrarna, bott i olika konstellationer o till sist hamnade hon på ett behandlingshem för unga flickor. Själv var hon då 15 år o hade inga problem med varken droger eller socialt. Men hon hamnade där pga. att hon inte hade något hem. Hennes pappa satt i fängelse, mamman var inte kapabel att ta hand om henne o hennes dåvarande fosterfamilj hade åkt till Afrika som de hade planerat i 40 år.

Så där hamnade hon. På ett behandlingshem för unga flickor med psykosociala problem. Hon var 15 år o kände ingen tillhörighet alls. Hon stannade där i fyra år o det kändes ömsom bra ömsom dåligt. Hon försökte vara borta från hemmet så mycket hon bara kunde. Hon uttryckte känslan av hemmet som

"Ljudet av porten som gick igen varje gång hon kom "hem" liknar hon vid en dödsdom. Hon tyckte inte att någon lyssnade på henne, än mindr

e förstod henne. Det kändes som att hon bar på en stor cancerböld".

För henne måste det ha varit "noll" tillhörighet alls, bara att hon skulle placeras någonstans för att inte hamna på gatan. Vad tungt! Se dessa flickor som kom till hemmet för vård när hon själv inte alls kände sig hemma. Bara som något som skulle få tak över huvudet o tillsyn.

Hon nämner också att hon uppmanade behandlingshemmet efter sin tid där att aldrig ha en tågstation nära ett sådant hem. Hennes tankar till tågstationen, när hon bodde där, var ständigt; " Varje gång tåget lämnar stationen tänker man att det där tåget är jag inte med på och inte det och inte det..."

Den beskrivningen tycker jag är underbar för att kunna sätta sig in i hur det verkligen m

åste kännas att vara den där tjejen som inte har fötterna någonst

ans. Som ingen lyssnar på eller som rättare sagt alla pratar över huvudet på. Att höra tåget är en form av tillflykt som inte finns. Utan jag behöver rätta mig efter de vuxna omkring mig som egentligen inte alls sätter sig ner o ser den jag är. Som vuxen kan du alltid finna något att greppa om du verkligen vill! Men våra ungdomar då? Hur bemöts de? Många gånger har jag just hört de där orden om att "det är ändå ingen som förstår mig, verkligen förstår just MIG". Visst är väl de skrämmande!!!

Någonstans i artikeln så säger hon en sak som verkligen träffar mig hårt i hjärtat. Som stämmer o som jag känner är det absolut viktigaste av allt!

Hela tiden fick jag frågan vad jag ville med mitt liv.

Vuxna måste sluta ställa sådana frågor till barn.

Det enda jag ville var att bli sedd och lyssnad till

och få uppmuntran.

Två böcker har, Felicia Skullman, skrivit dels själv men även med andra. "Verklighetsprocessen" är en av dem.

Samt "Musketörernas barn berättar" är en bok om hur utanförskap bland "annorlunda" familjeförhållanden kan splittra en familj.

Du kan läsa lite annat här på hennes blogg

Bakom mina solglasögon...

2011-06-28T18:47:00.000+02:00

Aaaaa säger jag! Vilken skön o slapp dag!

Huvudet har fått sig en paus, jag har rullat runt på en handduk i parken med näsan upp mot solen o andra stunden har näsan pekat ner i en bok. Super soft verkligen. Fick besök av den söta varelsen fru-and när vi käkade. Inget ovanligt precis. Rara djur ärligt talat. De fick lite käk också såklart, man kan ju inte låta bli ;)

När jag låg där med mina solbrillor så kunde jag sväva iväg i mina tankar. Det var rätt skönt o bara titta rätt upp utan någon större tankeverksamhet. Däremot så hade jag en text i huvudet från kvällen innan som jag sjungit på. Hmmm.... inte heller en grupp som man vill forma sina läppar till men de gör väldigt fina sånger det kan jag inte lotsas som att jag inte tycker.

Jag låg o tänkte på texten till Westlife´s "What about now". Den kan egentligen betyda precis allt som du vill. Kärlek, vänskap, familjemedlemmar.... rätt talande text. Den passade rätt bra där med den lilla tankeverksamhet som jag hade. Somnade någonstans på vägen ;)

http://www.youtube.com/watch?v=OaRxUieZFqc&feature=player_embedded

Shadows fill an empty heart
As love is fading,
From all the things that we are
But are not saying
Can we see beyond the scars
And make it to the dawn?

Change the colors of the sky
And open up to
The ways you made me feel alive,
The ways I loved you
For all the things that never died,
To make it through the night,
Love will find you

What about now?
What about today?
What if you’re making me all that I was meant to be?
What if our love never went away?
What if it’s lost behind words we could never find?
Baby, before it’s too late,
What about now?

The sun is breaking in your eyes
To start a new day
This broken heart can still survive
With a touch of your grace
Shadows fade into the light
I am by your side,
Where love will find you

What about now?
What about today?
What if you’re making me all that I was meant to be?
What if our love had never went away?
What if it’s lost behind words we could never find?
Baby, before it’s too late,
What about now?

Now that we’re here,
Now that we’ve come this far,
Just hold on
There is nothing to fear,
For I am right beside you.
For all my life,
I am yours.

What about now?
What about today?
What if you’re making me all that I was meant to be?
What if our love had never went away?
What if it’s lost behind words we could never find?

I´m not Superstitious

2011-06-27T23:21:00.000+02:00

Är så trött ikväll men tankarna far ändå i huvudet. Har lyssnat på en massa massa musik i flera timmar nu som sammanfattar de hela lite. Det är såååå nice o sjunga när man inte är på topp. Det har alltid varit min räddning. Det tar ut mina känslor o så rensar jag. Därför som kära Michael Jackson alltid varit så stark för mig. På gott o ont nu när man är vuxen efter hans resa i livet. Men men det är inte den MJ som jag ser upp till ;) en viss skillnad.

Jag fastnade för gamla hederliga Europe ikväll. Fråga mig inte hur, för det är knappt så jag kan säga gruppens namn ;) Ja det hör inte till den normala musiken om man säger så. Lätt tuggad musik är de. Men texten är vacker. (Hmm

m har dock inte fattat än om man kan lägga upp youtube klipp i denna blogg.... smått irri :(

http://www.youtube.com/watch?v=5gU5Vg2JokU

Keep on walkin' that road and I'll follow
Keep on callin' my name I'll be there
And if a mirror should break it's easy to take
Cause deep down I know that you care
I´m not superstitious

I´m not superstitious, I have no doubtThat there´s a reason, how things turn out
While things are changin´ from day to day
I´ll keep this feelin´ with me all the way

And I want you to know
That you´re on my mind
Every day, all of the time

So keep on walkin´ that road and I´ll follow
Keep on callin' my name I'll be there
And if a mirror should break it's easy to take
Cause deep down I know that you care
I´m not superstitious
There might be times of wonder
When I´m on my own
Tryin´ to find out if love has gone
It might make a difference
It might bring me down
But no superstition is gonna turn things around

And I want you to know
That you´re on my mind
Every day, all of the time

So keep on walkin´ that road and I´ll follow
Keep on callin' my name I'll be there
And if a mirror should break it's easy to takeCause deep down I know that you care
I´m not superstitious

So keep on walkin´ and we´ll make things right
Yeah, keep on dreamin´ each and every night
We´re gonna make it, that´s what we´ll do
Right to the end girl, we´re gonna walk on through

So keep on walkin´ that road and I´ll follow
Keep on callin' my name I'll be there
And if a mirror should break it's easy to take
Cause deep down I know that you care
I´m not superstitious

Hjärtat ropar

2011-06-26T14:24:00.000+02:00

Jag trodde att jag på vägen genom mitt "fnasiga" liv hade sett hur jag ska gå. Hur jag bör hantera mina känslor och förstå att känslor är inte de samma som "livet". För mig så känns det nämligen så. Att livet är de där som pågår, ekorrehjulet som bara rullar, vardagen, problemen, små glimtar av guldkanter och så måsten. Det är livet och behöver inte alls vara så nedlåtande som jag tycks låta kanske men tyvärr blir det så många gånger och vi människor tillåter oss att se det så.Då känslan/känslorna verkligen infinner sig är vid specifika tillfällen, då allt bara står stilla, allt är så där perfekt och man ser inte de där andra som man har. Visst är väl de underbart om något!Just då tänker man inte eftersom känslan är absolut närmast dig.

Jag är mer i känslan än i verkligheten. Ofta så kan jag falla bort o verkligen känna in en underbar stämning. Som så enkelt under en cykeltur eller vid en vanlig fika. Jag känner in automatiskt o det är inget som jag vill hindra, det är verkligen JAG. Jag funkar så o kan hur lätt som helst känna energi från en annan människa. Om någon skulle kliva in i rummet i detta nu, som jag aldrig mött förr eller om det är en nära vän, så skulle jag lätt kunna se hur denna person är. Det är bara så JAG är och känslan är alltid före mig mer än den fysiska kontakten.

Som sagt så har ju vägen i mitt liv kantats av många känslor. Vägen har verkligen svängt åt alla håll o det finns delar som jag verkligen inte ens vill se tillbaka på. Det är förbi.

Dock har en mycket stark historia fått liv inom mig o jag försöker nu med ett svar i handen hantera känslorna

som är på alla plan på en gång. Jag kan inte rå på de, det är så här jag fungerar. Tack o lov så vet den finaste människan på jorden om det o respekterar mig!

Tack för att du finns du vackra människa!

In Our Darkest Hour
In My Deepest Despair
Will You Still Care?
Will You Be There?
In My TrialsAnd My Tripulations
Through Our Doubts
And Frustrations
In My Violence
In My Turbulence
Through My Fear
And My Confessions
In My Anguish And My PainThrough My Joy And My Sorrow
In The Promise Of Another Tomorrow
I'll Never Let You Part
For You're Always In

My Heart

Hjärtats dag

2011-06-21T21:40:00.000+02:00

Vilken dag! Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den. Allt på samma dag ;)

Först mysfika med en vän som var super-nice.

Sen när jag kom hem så bestämde vi oss för att käka på bryggan vid slottet. Vi lagade ihop lite snabbt o tog med oss tallrikar ut. Solen kom fram så det var precis lagom. Då tar Kristian fram ett paket till mig, så där så man bara vill studsa till lite. Super gulligt! Med följande te

xt i ett eget gjort kort!

Jag blev verkligen så paff. Bara så där ;) Presenten innebar att jag fick välja en ny klocka o det blev en riktigt snygg ljusblå. Fräsch färg verkligen.

Så kommer vi hem här o där står världens största blompaket jag någonsin sett. Jag visste att det skulle komma blommor men av den storleken!!! Den är rejält tung o mina tankar far högt o lågt "vem är detta ifrån"

När jag öppnar så flämtar jag till o vrålar ett illtjut rätt ut, har aldrig mött något så vackert. Jag förstår fortfarande ingenting alls.

Det är en bukett med rosa o röda rosor, en så där 20 st o rosa pioner. Ormbunksblad också med rosa snören över buketten.

På ett kort står det; (tänker inte nämna några namn)

Tack för att du finns!

En vän till mig, som jag har hjälpt på många olika sätt under åren.

Funnits där o stöttat i det tunga som inte är de lättaste att bära ensam. Hon ville tacka mig, som så många gånger för ;) men detta var det finaste hon gjort. Tårarna trillar ner för min kind o värmer hjärtat mitt!

Tack du vackra människa som värmer mitt hjärta!

Tack sköna sommar!

2011-06-20T23:43:00.000+02:00

Sommarlov!!! Eller ja just ja, jag är vuxen o sånt o då heter de semester. Vilket fall som helst är det riktigt nice. Skojsigt och skönt är de minsann att bara vara ;) Har idag rensat en massa bilder. Eller för att vara helt ärlig, flyttar runt en massa bilder i min dator. Usch.... varför sparar jag på alla bilder kan man undra??? Är det kanske ruccolan inom mig som slagit rot för att stanna. Något är det ju helt uppenbart ;) eftersom jag även glömmer de bilder som jag faktiskt gillar att jag lyckades fota :)

Så finns det fina texter också som värmer så där extra. Underbar låt verkligen! "Love Story" med Nadia Ali.

Love Story Lyrics

If you ask me i will say it,
You make me smile,
It's contagious,
And in your eyes,
I can see it,
Cuz your heart is the greatest.

When I'm with you, I am taken,
With the feeling that you've been chosen,
What I'm longing is the best thing,
In a long time that I'm not broken,

And I cant be without you
So dont go anywhere,
You show me love like no one else has done yet,
And with the road ahead,
This is the begining of this love story,
Of this love story.

Jaha en dag i solen

2011-04-19T18:10:00.001+02:00

Fattade nog inte att jag hade längtat så efter solen förens nu... bara ligga i gräset o titta rätt upp

på himlen med en kaffe. Mmmm vad nice! Brukar inte vara den som tjatar om att "nu får faktiskt våren komma". Finns så många andra som sköter det åt mig. Men nog är det gött allt med solen som sätter mer än färg ;) Jag blir helt sprallig!

Ungefär som när kameran följer med i väskan så kan det bli så här! Andra

tar kort på människor... inte jag. Det ska vara intressant ;) Detta är ju klart SPÄNNANDE!!!!! Eller hur ;)

Ja jag fastnade nog där lite i min egna värld hihih... så kan det gå :)

Men visst, med solen så kommer det ju inte bara kapsyler, sol o kaffe utan mycket annat trevligt. Rätt spännande att titta riktigt nära så där på ex blommor. Man ser det på ett helt annat sätt.

Ungefär som denna lilla söta krabat!

Att tolka

2011-04-13T21:33:00.000+02:00

För en del blir prat och knasiga uttryck bli en stor soppa i huvudet. Antingen så tar man det ordagrant eller så blir det bara som en stor fråga, vad menas? Det är inte helt lätt att vara så där "övertydlig" alla gånger. Just nu läser jag en så underbar bok om en autistisk pojke på 15 år som heter "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" av Mark Haddon. Många tankar har jag fått så här långt och det är mycket givande. Gillar att få en glimt från hur andra kan uppleva en vardag som för mig är på ett helt annat sätt. Som när han funderar på följande uttryck...

Folk säger ofta "Var tyst", men de säger inte hur länge man ska vara tyst. Eller så ser man en skylt där det står BETRÄD EJ GRÄSMATTAN men det borde stå BETRÄD INTE GRÄSMATTAN RUNT DEN HÄR SKYLTEN eller BETRÄD INTE GRÄSMATTAN I HELA PARKEN, för det finns också mycket gräs som man får gå på.

Folk bryter mot regler hela tiden. Till exempel kör far ofta fortare än hastighetsbegränsningen och ibland kör han fast han har druckit och ofta har han inte säkerhetsbältet på sig när han kör skåpbilen. Och i Bibeln står det Du skall icke döda, men det har varit korståg, två världskrig och Kuwaitkriget och varje gång var kristna med och dödade.

När dessa människor sätter ord till sina reaktioner och tankar så blir det så "sant" på sitt sätt. Att misstolka och analysera vad som menas eller sägs är intressant. Och hårddraget så är det helt korrekt att det går att tolkas på många sätt. Tar man då ord för ord helt rakt av så kan det i vissa sammanhang bli rörigt och fel. Fel från normen.

Det är som sagt spännande att se in i andra människors vardag.

En macro walk

2010-10-24T16:31:00.000+02:00

En skön höstdag går inte att missa. De flesta gillar varma sommardagar på en filt eller vid stranden. Men ärligt så är jag helt klart mer höst typen. Framförallt när det kommer såna fina dagar med sol o underbar höstluft. Med en kamera kan det bara bli hundra procent ännu bättre :) !!!!

Naturen sover o blir grå tycker de flesta.
Men jag ser de inte alls så. Snarare att naturen
blir ännu mer intressant när den kommer i vila!

Solen hjälper till att lysa upp något som för ögat kan se rätt trist ut.

Det borde finnas plats för fler såna dagar, där man inte bryr sig om tiden o måsten.
Troligen är vi för dåliga på att ta tillvara på såna stunder. För de finns hela tiden, egentligen.

Kärlekens gnista

2010-08-07T13:32:00.000+02:00

Fick dessa ord av en vän. Tack! Tänkvärda verkligen. Är ju inte min artist precis, Sonja Aldéns "Du är allt", men mycket vacker text. Texten är aningen för sockersöt. Det säger allt om hur kärleken är o kan vara. Inget är för givet, men någonstans finns alla för alltid kvar i ens hjärta.

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.

Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.

För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
närsom åren läggs till år
ååh att livet vill oss lära
är att framtiden är vår

......

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Åh du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le

Hjälmaren o Oset ;)

2010-07-30T18:04:00.000+02:00

Lätt att man glömmer bort omgivningar nära där man bor. Men ofta så är det väl så att man inte tar sig för helt enkelt. Något som man borde vara så mycket bättre på eftersom man mår så gott när man väl kommer sig för.

Det är stilla, ljud som vi kallar tystnad men som ärligt faktiskt låter på sitt sätt ;), vyer som får en att le, fotosinnet slår på och ta en kopp kaffe där i det fria är inga problem.

Extra kul är det att ta kort på saker som troligen ingen annan tar kort på. Inte just då. För självklart har någon tagit kort på ett fönster förut, snett nerifrån o rätt upp. Men det är kul när man "ser" lite annat att ta kort på. Det är inte roligt när det är för givet, det funkar inte för mig. Har därför väldigt lätt att glömma bort kameran när människor är omkring mig. Dem är inte lika intressanta, sorry ;)

Som sann naturare borde jag veta vad nu denna växt heter, men nääää... Det är någon vass av något slag i alla fall. Hade velat krypa LITE närmare bara. Men offrade mig inte för en ev elstöt från stängslet framför ;)

Detta är nog det mest charmiga som finns, så sööööttta!!! Blir fullkomligt galen av dem.

Dem är ju inte så praktfulla kanske, men charmiga! Det var verkligen ingen typisk stadsand, för lite reserverade var dem allt.

Det var verkligen en givande
tur på alla sätt.
Det är synd att man ska ha så svårt att komma ihåg hur väl man mår efter en stund i naturen.

Rockille vs äldre kvinna

2010-07-27T21:49:00.000+02:00

Tygaffärer tillhör inte dem vanligaste affärsbesöken på stan. Det är endast besvärligt att hålla på o sy o greja. Idag hamnade vi där för ovanlighetens skull. Inhandlande av fotobakgrund till sambons projekt.

Var i alla fall där inne med om en rätt så rolig ålderskrock eller vad man ska kalla det för. Det var intressant o vara observatör kring en äldre kvinna som jobbade i butiken som just för stunden hjälpte en ung kille. Ja, vad kan han ha varit, så där en 23 år. Hårdrockare, skinnpajen på, hög musik från hörlurarna som vilade snyggt kring halsen. Den äldre kvinnan, såg jag tydligt, hade stora problem med hela hans uppsyn. Det hörde inte till vanligheterna att en "sån" kille klev in där o dessutom i hennes ögon uppträdde skumt.

Killen däremot, som skulle ha några speciella knappar, strosade mellan disken o knapphyllan. När han hittat rätt sorts knapp, gick han till disken o lämnade knapparna där o sedan tillbaka för att välja ytterligare någon sort. I lugn takt gjorde han detta. Valde väl en så där 5 olika sorters knappar.

Där jag stod så kunde jag se dem båda o det mest komiska var att den äldre kvinnan blev liksom smått frustrerad över hans beteende o killen han gjorde bara det som han tyckte var rätt, shoppade knappar. Vid ett tillfälle när han lämnade disken så ropade hon lite lätt efter honom:
- Ska du ha flera knappar? O så vände hon sig till sin kollega:
- Han verkar inte höra, som inte är så konstigt när man har fullt ös på i dem där lurarna.
Varpå kollegan, bra mycket yngre svarar henne:
- Ja men det ser ut som att han ska ha flera knappar, han står ju vid hyllan igen.

Det roliga med allt detta var att se dem, stereotyper båda två, på samma plats. En typisk hårdrockare som ska försöka sig på lite sömnad (enligt min fördom) o så denna äldre kvinna som rakt igenom blev nervös o trodde säkert att han var ett rent "drägg" (enligt min fördom igen).
Tyckte det var intressant att se det hela.
Hemma senare med ett par nya panelgardiner o ett vitt tyg till foto.

Dracula ??

2010-07-26T18:08:00.000+02:00

Nog kittlar det lite, lite när man tänker på en varelse som ex vampyrer. Troligen för att det är lockande och motbjudande på samma gång. Ja, en vuxens fantasivärld kanske, vad vet jag!? Läckert, spännande o kanske lite sexigt *fniss*
Dock så har jag verkligen blivit såld på Twilight serien om familjen Cullen´s. Främst böckerna. Är i sista delen nu o jag vet ärligt inte hur det kommer sluta. Känns lite som antingen eller.... vet inte riktigt vad jag föredrar. Samtidigt som jag vet att det är en ungdomsserie så, då vet jag nästan svaret redan ;)

För den som inte vet de så är Cullen´s inga vanliga vampyrer, som det dryper blod från. Dem är ju rätt snygga o trevliga, hihihi. Men hur var det egentligen med Dracula?! Jag hörde för ett tag sen att det faktiskt fanns en gammal greve, som bodde på en stor herrgård. Hahahha, var han då vampyr eller ;)? Så jag googlade, det är ju snabbt o bra!

Han hette Vlad lll Dracula och levde från 1431 - 1476 och var en furste i Rumänien. Man tror att han föddes, på den plats som man förknippar Dracula med, Transsylvanien. Men han var ju inte någon vampyr, men inte någon trevlig person precis. Det sägs ex att han kantade vägen med fångar som han lät spetsas levande på störar. Däremot så finns det inget som säger att han drack blod, alltså inga vampyr drag. Det sägs dock att det finns en teckning när han sitter och äter på ett fält med pålade människor omkring sig.

Han hade också rent vidriga bestraffningar för sina fångar. Det var inte bara halshuggning utan det förekom att människor kokades, hackades, rostades, spikades upp, äta egna kroppsdelar osv. Ja det finns ingen hejd på de.

Nää jag håller mig till min Twilight saga tack! Dem är snälla och trevliga vampyrer, dock förvisso blodsugande men betydligt charmigare.

2010-07-22T17:47:00.000+02:00

Sommar sommar sommar. Härligt verkligen! Tror denna sommar tar rekord i välbefinnande för mig o för min sambo. Mycket omkring som det blivit ordning på o vi känner mest ett lugn båda två. Toppen!

Att läsa är sommar för mig. Och har precis börjat i en bok som vänder o vrider på känslorna skulle man kunna säga kortfattat. Tar främst upp känslor o minnen som jag förträngt, som jag inte velat ta itu med riktigt. Anledningen till varför jag hamnade i Örebro. Så nyttigt så nyttig. Känner att det var verkligen meningen att det skulle komma upp den här sommaren. Så mycket annat som dragit mig åt de hållet så det finns inga tvivel. Är rätt så säker på att vi människor kommer till val, till insikt, tar upp problem som spökar osv när våra själar känner att vi grejar de, att det är dags vill säga.

Jag har genom bara så där 40 sidor in i boken fått upp en massa svar på saker som jag nu förstår på ett helt annat sätt. Varför man väljer som man gör, varför jag är den jag är o vad mitt förflutna verkligen gjorde med mig! En del saker har jag under åren insett. Men det blir så mycket tydligare när saker o ting blir bekräftade. Verkligen en "aha" upplevelse! Den jag var då lever kvar inom mig o ibland kliver denna person som gjorde mig så illa, fortfarande fram. Det skrämmer mig. Samtidigt som jag vet, det var då o nu är nu! Dax att lämna.

Är så tacksam för att jag tog steget till att läsa på lärarprogrammet i Örebro. Så tacksam över att jag lyssnade till mitt hjärta. Så tacksam för att jag bor här idag. Toppen verkligen! Mina nära o kära bor en bit bort men inte längre än att man faktiskt kan ta sig dit om man vill o känner för det. Känner ännu mer lugn över att ta dagen som den kommer o att inte stressas upp över att tiden inte räcker. Jag bestämmer själv o sätter värde på nuet. Tack!

Foto ger verkligen perspektiv på nuet. Här lite bilder från senaste besöket vid Karlslunds herrgård i Örebro.

Håller om dig

2010-07-17T19:42:00.000+02:00

Vi tror att vi vet
Vi tror att vi ska förstå
Framförallt så tror vi att vi kan förbereda oss för tuffa tider
Men vad som ryms inom oss, rent känslomässigt kan vi inte veta o inte heller förbereda oss inför, förens stunden kommer när vi inte är så starka o känslorna svämmar över

Det kommer komma dagar min vän då det är extra tungt
Det kommer även komma dagar då du känner glädjen över att just din mamma var din mamma
Kommer även dagar när det känns som att allt borde få pausas en aning
Och jag försäkrar dig att just precis så får det vara
Man kan inte rå på sitt inre som att styra de
Men det du kan göra är att låta dagarna få ha sitt o inte känna en massa krav från omgivningen
Detta är din tid som ingen kan rå på
Jag försäkrar dig

Dem gånger jag känner att jag behöver lätta på mitt inre så skriver jag ner allt de jag tänker o känner
Under alla dem stunder som känts extra jobbiga med att Kristians mor gick bort så har jag många gånger läst boken "Ro utan åror" av Ulla-Carin Lindqvist
Hon är sjuk i en sjukdom som heter ALS o hon vet att hennes tid är knapp
Men i denna självbiografi så finns det så mycket som är så sant som jag nu vill ge till dig min vän, en del på vägen din

Just denna del från boken är det absolut vackraste!

Ditt liv är mer än det som är just nu. Ditt liv är mer än den här stunden av sjukdom. Det är det första. Det finns större värden än det som är din sjukdom. Anna-Carin är mera, mycket mera än ALS, som sätter dina gränser.
Det andra är att du har en historia bakom som också är mer än det som är just nu. Alla de människor som du har mött. Alla dina barn. Jag vet inte mycket om dig. Men jag vet att en människa är alltid mycket mera än sin sjukdom. Att se bakom det som begränsar oss.
Det är smärtsamt att ta avsked från människor och allt positivt som man har varit med om. Det gör ont. Men det är viktigt.

Även fast du inte är vid min sida här så vill jag ändå visa dig mitt stöd
Det är fruktansvärt hårt o man tror sig nästan aldrig se över kanten igen
Men jag lovar dig vännen, den dagen kommer
Hur vägen dit är, är så olika för oss alla
Ingen kan säga "att så här ska du göra"
men dem kan ge dig råd
Dem råden gör du som du vill med och du vet vart du har mig
Kära vännen!

En varm helg på alla sätt!

2010-07-05T12:14:00.000+02:00

Har haft en underbar helg med en gammal vän på besök. Toppen verkligen! Alla tre tror jag blev som barn på nytt lite grann. Sång, skratt, mat, bus och en sväng till krogen. Med andra ord en rejäl portion dans, som slutade i den värsta värme bölja på länge. Dansgolvet från djungeln eller nått. Men det gjorde inget, när man har så förbaskat roligt att helt enkelt vettet försvinner och svetten lackar! Hhihiihi. Tack vännen för denna helg :)

På kvällen tog jag och sambon en promenad med våra kameror. Riktigt skönt, luften helt ljummen, mysigt ljus, rätt lugnt och stilla. Kändes skönt att försvinna bort lite, in i sin egen värld. På varsitt håll med kamerorna. Kristian med sitt vidvinkelobjektiv och jag som vanligt med mitt makrofoto. Nu dock med ett litet litet stativ till så man kan böja och ställa precis som man vill. Ärligt talat kan man klämma fast stativet runt saker och ting också. Gorilla pod heter de.

Vet inte varför jag gillade detta motiv på näckrosbladen. För en del av mig säger att det svarta runt omkring stör men samtidigt så gillar jag de. Så kan det vara.

Gräsänder är verkligen favoriten! Kan bara älska dem mer och mer. Glada varelser på sitt sätt!

Blommor såklart måste också fotas. Tror inte jag har varit ute och det inte funnits motiv på blommor. Gillar verkligen när man ser tydligt färgen på blommans nerver. Läckert!

Stenar är också något så otroligt vackert. Nu är ju inte detta en toppen bild precis. Men jag gillar att kolla in hur mönstrad en sten är. Det är verkligen inte så bara en gråsten ;)

Jagad i drömmen

2010-06-30T11:58:00.000+02:00

Har du haft en mardröm som man blir så där uppjagad och smått rädd för? När man väl vaknar så är man fortfarande små rädd och man fattar knappt att man är vaken? Troligen så vet du vad jag menar. Visst är det komiskt hur drömmar kan ställa till. Det roligaste är också att det som är så läskigt med en dröm, blir ofta så löjligt när man väl är vaken.

Som i natt. Det låter verkligen så dumt, men jag bokstavligen talat slogs mot en envis övernaturlig man. Fattade inte från början att han "hade andra förmågor". Utan jag trodde bara att han var en vanlig snygg kille, eftersom vi satt och fikade tillsammans. (Det slår mig nu att kan detta ha något med Ola Salo att göra, eftersom jag drunknade i hans ögon igår på TV). I vilket fall som helst så började han sedan att förfölja mig i drömmen och han ville skada mig. Riktigt stressande eftersom han dök upp precis överallt, ja ni vet som i en film med karaktärer med övernaturliga förmågor. Riktigt besvärligt.

Det hela slutade med att jag på en parkeringsplats mötte honom. Han förklarade att han ville ha min filt.... hmmm funderar fortfarande på vad detta kan tänkas vara för "filt". Plötsligt sliter han tag i min arm, jag skriker något rätt ut, när en nära vän till mig dyker upp vid min sida. Hon vrålar åt honom. Och genom detta försvinner han. Dock inte helt. Resten av drömmen dyker han upp igen, men med en skillnad. Så fort jag tittar på honom försvinner han, på en gång!

Tycker drömmar är extremt intressanta. Jag var fullkomligt stressad i drömmen och livrädd. Som med alla drömmar känns dem på riktigt, som i detta fall att jag utsättas för fara, panik. Drömmar är samtidigt så enkla. Jag kände mig verkligen rädd. Men i drömmar så kan man ändå styra som man själv vill, hihihi, som är rätt härligt på sitt sätt. Man tillåts inte bli "för" rädd, då vaknar man i så fall. Det intressanta är när man efteråt berättar om en dröm som har upplevts på något sätt, då kan det istället bli rätt löjligt. Försökte mig på att berätta om drömmen för sambon, som lyssnade, men ju mer jag berättade så var den inte alls så "hemskt" längre. Blev mest ett stort skratt. Visst är det intressant med drömmar!

Kan kanske liknas vid en hemsk dröm
Är faktiskt en växt

Kvällspromenad med kameran

2010-06-28T19:49:00.000+02:00

Kan inte sluta förundras över hur enkelt det kan vara ur ett perspektiv o hur spännande det till slut verkligen kan bli. Från början så kollade jag blomman på håll, knäppte några bilder o vred o vände på kameran. Det blev inte alls bra. Fram tills jag som vanligt kröp på alla fyra, då såg jag att det var ju egentligen inte "en blomma", utan ett mindre hav :)

Med andra ord så enkelt men ändå så vackert.

Ytterligare en minivärld kan ett blad ge oss, som här troligen någon form av bräken. Ja jag ska inte chansa men en typ av ormbunke kan vi säga att det är så behöver inte mina gamla naturlärare dra mig i örat.

Saknas dock en myra som går där också. Kanske om jag hade väntat tillräckligt länge. Blad o löv är verkligen speciella. Det är så mycket mer än att dem bara växer på en buske o träd.

Man kan inte låta bli dem jag vet. Hos mor o far sädgås är det inte lika poppis men lite så där i smyg, med lite fräsande från föräldrarna så går det. Ser ut som denne vill kolla in sina fötter lite närmare. Precis som alla barn. Man måste upptäcka o vrida o vända.
Ungefär som det känns när man har kameran i högsta hugg ;)

Till minne av Michael

2010-06-25T21:39:00.000+02:00

Michael. Din kärlek och visdom lever kvar på jorden, ditt budskap sprids som ett stort eko från din själ.

Dagen, från idag ett år sedan, ligger som en suddig film inom mig. Jag vill inte minnas min chock, min vrede o sorg som jag hade då. Även om det inte går helt.

Jag vill idag minnas dig för allt det otroliga som du givit denna jord. Din musik, dina ord, din värme, kärleken, budskapen o din enorma ömhet för var o en av oss som vandrar på denna jord. Att ge av sin rikedom med äkta kärlek är unikt. Inte enbart för att man är rik, utan just för att du såg samhörigheten o ansvaret som vi alla har för jorden. Det är vackert.

Idag o ikväll spelar vi din musik för att minnas dig o din enorma kärlek som du gav oss. För alltid i mitt hjärta lever du Michael.

Något nytt föds

2010-06-14T19:48:00.000+02:00

Något gammalt lämnas samtidigt som något nytt föds. Spännande och nervkittlande!!! Jag klarar det, jag kan och samtidigt är det så nervöst. Jag lämnar verkligen något känt och tryggt till något som är blankt. Små delar har fyllts på, jag tar en del i taget :) Men visst känns det konstigt, hur snabbt något kan förändras att från ena dagen vara så till att nu är det så här istället. Kommer i höst börja ett nytt jobb. Det är verkligen kalas! Spännande! Det är nytt och jag kan bara ana hur det kommer vara och bli. Framförallt väldigt intressant.

Mitt i allt detta så är det verkligen tungt att lämna det som jag har byggt upp på nuvarande arbetsplatsen. Kollegor som är toppen och elever som jag har en härlig relation till. En massa mysiga minnen av allt efter dessa år, som faktiskt är 2 ½ år. Man hinner med en del på den tiden. Allt detta ska jag verkligen bära med mig nu och kliva vidare till det nya. Framtiden är där framme och vad som händer då är exakt då. Det finns många möjligheter ;)

Dem sista dagarna här innan semestern känns positiva men också vemodiga. Tror inte riktigt att jag har förstått än att jag inte kommer tillbaka dit när sommaren är slut. Det kommer säkert komma små stunder då minnena slår till lite extra. Det som ingen kan ta ifrån än, ens minnen, det är verkligen toppen! Samt att det kommer alltid något gott i det som händer och sker. Ungefär som detta fina talesätt.

Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta

Något nytt föds.....

Det lilla vi inte ser

2010-05-25T23:06:00.001+02:00

Det är kanske inte så ofta som Du kryper riktigt nära dem saker och ting som finns nära dig?? Om Du gör de så vet Du troligen vad jag ska säga, hur otroligt liten värld vi lever i!
För ärligt, där på djupet när man smyger runt och utforskar blir allt helt makalöst mycket större. Det är faktiskt Wow på riktigt.
Om det nu är så att Du inte har utforskat ditt hem så... Prova! Det mest tråkiga kan bli så intressant. Det är så spännande. Det finns saker som är så vackra på nära håll. Som ett gäng siffror som bara normalt "är på väggen", ljuslyktans glas, en halvt raserad brygga eller en sten vid sjön. Tänk vad enkelt det lilla är!

Livet

2010-05-09T19:32:00.000+02:00

Jag vill ge er några tankar om livet från en underbar bok som jag läste för en tid sen. Det handlar om programledaren för Rapport nyheterna på SVT, Ulla-Carin Lindqvist, som dog i sjukdomen ALS. Hennes självbiografi "Ro utan åror" är verkligen så starkt skriven.
Här har hon ett möte med en präst som skildrar livet på följande sätt.

Fjärilen som är i en kokong. Den börjar ju så. En dag ramlar den här kokongen av den vackra fjärilen. Och fjärilen flyger och är fri. Den flyger dit den vill. Den är inte bunden av den här kokongen. Och så tänker jag ibland att människans liv också är. Ibland blir vi så bundna av något, det kan vara sjukdom, men det kan också vara vårt liv. Det liksom låser oss. Lite symboliskt också hur vi lever idag. Vi kommer ingenstans. Vi är fångar i vårt eget. Men när vi vågar bejaka livet som det verkligen är, både det som vi nu har, men också vår evighet. Då är vi fria.

Ditt liv är mer än det som är just nu. Ditt liv är mer än den här stunden av sjukdom. Det är det första. Det finns större värden än det som är din sjukdom. Ulla-Carin är mera, mycket mera än ALS, som sätter dina gränser. Det andra är att du har en historia bakom som också är mer än det som är just nu. Alla de människor som du har mött. Alla dina barn.
Jag vet inte mycket om dig. Men jag vet att en människa är alltid mycket mera än sin sjukdom. Att se bakom det som begränsar oss. Det är smärtsamt att ta avsked från människor och allt positivt som man har varit med om. Det gör ont. Men det är viktigt.

Tankarna är så svajiga just nu. Eller det har dem varit den senaste veckan. Jag kan tackla det någotsånär bra men jag faller små små stunder. Det är hårt och jag och sambon har en tuff tid framför oss åter igen.
Min sambos bror har lämnat oss och frågor, känslor, rädslor ja allt kommer till ytan åter igen. Det var snart två år sen som vi var i samma läge om den gången betydligt värre. Man märker verkligen hur mycket som ryms inom en människa i såna stunder som dessa.

När jag tänker på Fredrik, Kristians bror, så blir jag glad. Han har haft ett kämpigt liv med sitt handikapp som många gånger har varit på gränsen till att hans liv inte längre ska få fortsätta. Men vad som gjort att han rest sig och tagit sig vidare vet ingen. Jag tror på en enorm styrka till livet. Att vara här NU och inte framåt eller bakåt. En sån livsglädje som gör att de mest hårda tuffa för oss är ändå med en viss gnista för honom. Att livet har mer att ge honom än smärtan. Att det så många gånger inte alls varit meningen utan han har rest sig och tagit sig vidare åter igen.

Nu är det så att Fredrik inte längre finns med oss. Men jag är övertygad om att han ser ner på oss, värmer och ler åt oss precis som han gjorde i livet här på jorden. För honom är det inte slut, bara att han har kommit till ro där han kan få känna friheten.

Hmmm släpp Tiger Woods

2010-04-09T18:23:00.000+02:00

Men snälla. När ska media släppa Tiger Woods undrar jag?! Ärligt talat bryr jag mig inte ett skvatt om den mannen. Men låg här i soffan o kollade på "Förkväll" på 4an. Ja det där trams programmet som inte heller är mycket att ha ;) men i alla fall. Låg här i soffan som sagt o kollade en del.

En panel skulle diskutera otrohet. Och självklart är Tiger Woods en given man att ta upp i sammanhanget. Säger inget om de, han har gjort bort sig, så är det. Men som vanligt så har media redan en lång rad med rubriker. Som dem säkerligen redan har sparade i en databas någonstans som tas fram när det passar in perfekt. För att vi inte ska glömma hur dålig Tiger är som människa o framförallt att det är så synd om hans fru Elin. Det som stör mig som mest, som är i fokus hela tiden när media talar om Tiger, är hur dåligt han har handlat. I själva verket så vet vi "vanliga dödliga" ingenting om orsakerna till detta, hans känslor, hur det är att vara så pass känd och framförallt vara så rik. Det kan inte vara lätt. O i detta så är det bara Tiger som är den fule! Kvinnorna som han har varit med talas det inte alls om. Jag menar, man är väl alltid två när det handlar om sex.

Är det bara Tigers ansvar för att han råkar vara känd? Finns det ingen som tänker på orsakerna och vilka tjejer det är som han har träffat? Det är ju inte Kristina Svensson längre ner på gatan som han har prasslat med precis. Nää det är riktigt snygga brudar som säkerligen inte är så okända själva. Säger inte att det är "okej" bara för att... hon är ju skit snygg... eller ja men hur ska en karl kunna stå emot henne osv. Det är aldrig rätt. Men jag blir så irriterad på hur media förvandlar honom till en stor skit, när det faktiskt finns några kvinnor som också borde stå sitt kast. Men det är klart, flest vinner. Och han har ju haft sex med ett antal, så då är det väl han vi ska kritisera i första hand?!! Skakar bara på huvudet åt de. Låt dem vara ifred! Sen att media gapar över hans fina golfresultat i senaste tävlingen gör det så förvirrande. Hur kan han vara så i fokus efter allt han gått igenom, gjort o borde känna sig.

Farmors åskådningar

2010-04-06T19:00:00.000+02:00

Jag har en önskan och en stor idol när det gäller att åldras. Det är min farmor som idag är 89 år. Och det bästa med henne är att hon är verkligen så häftig, en riktig krut farmor. Förvisso aningen trött men med all sin rätt. Respekterar fullt ut att man är trött som 89-åring.

Det som är bäst med farmor hennes otroliga glädje till livet. Att hon kan skämta om sig själv, hänger med fast hon är trött och ibland så kommer det någon klagan över hennes skavanker. Men trots klagan, som också tillhör åldern på sitt sätt, är ändå farmor en stor idol. Hon ser livet på ett högst ljust sätt. Klaga kan man nämligen göra på så många olika sätt, anser jag. Visst hon har ont, hon är trött, hon glömmer och framförallt blir hon smått irriterad. Men det är ändå med en så stor charm att hela hennes hjärta samtidigt ändå ler och njuter av livet. Jag kan inte se det på ett annat sätt. Precis så där som jag vill bli när jag kommer till åren. Inte för att jag någonsin troligen kommer ha en "åldersnoja".

I helgen som var så träffade jag farmor en stund. Vi åt mat hemma hos min far. När det gäller att vara varmblodad så har jag, pappa och farmor alltid varit lika. Ja det kan sammanfattas med, en varm dag = OLIDLIG, fast man biter ihop ;)
Dock så säger farmor hos pappa, att hon dem senaste åren har börjar frysa. Det vet jag att hon sagt förr, att hon knappt kan svettas längre. Så hon vänder sig till mig och säger med ett stort leende:

Så där ser du Åsa, du har något att se fram emot när du blir 80 år!

Snacka om livsåskådning. Det är verkligen något som jag ser fram emot, där borta i horisonten! Samt att verkligen inte ta ålder mer än som en siffra. Det är så sant som det är sagt.

Äta för nöjes skull !!!!

2010-04-04T20:02:00.000+02:00

Så var då Påsken snart över för denna gång. Jag är helt utvilad känns det som. Har ju haft så där en 10 dagars påsklov, inte alls dumt. Så nog känns det som man hunnit med påsken. Härligt! Håller mina tummar nu när vi startar jobbet igen. Något som jag kommer till senare här i bloggen. Försöker mest nu se det med ett leende.

Något som slog mig nu under påsken är hur mycket man tar för givet. Bara som när jag o sambon skulle äta sallad tänkte vi från ett ställe som heter "Sallad in" här i Örebro. Vi ville äta någon "lättare" lunch för att sedan kunna äta gott på kvällen. Dock när vi väl kommer dit så har dem stängt över påsk. Alltså det är väl inte så farligt i normala fall, men vi båda blev irriterade. Över att vi inte kunde ta med oss lunch därifrån, där det är så gott! F-N blev det då. Ytterligare en man med familj skulle beställa pizza där o svor rätt ut: "Nääääää, vad i helvete".

Alltså det är ju så löjligt verkligen! Hur svårt kan det vara?
Jo jätte svårt eftersom att man i de läget måste tänka fram något annat att äta o att det inte ska vara för mättande eftersom vi ska äta sen igen.

Lyssna själva! Äta, äta o äta!!! Suck! Vad är det för i-land man bor i!!?? Äta "lätt" för att senare orka äta "riktigt gott" (det var en porterstek som väntade). Inte klokt någonstans. Som om det inte vore nog med godiset man har hemma. Inte överdrivet mycket här hemma, men ändå. Äta åter igen. Är det så påsken har blivit? Vad vidrigt!

Glad Påsk på er i alla fall! Kram kram från mig.

Livet efter jorden

2010-04-01T23:10:00.001+02:00

Käre Gud Om vi lever efter att vi har dött varför måste vi då dö?
-tankar från Hugo ur "Barn skriver till Gud"-

Visst har våra barn mycket klokt att säga. Han har helt rätt där Hugo i vad meningen med livet är. Vi matas tidigt med att vi föds och vi dör. Livets gång, vi lever den tid vi får och sedan lämnar vi jorden. Men sen då... ett liv efter detta???

Jag gillar hur barn kan ställa saker och ting till sin spets. Att filosofera. Att komma med frågor och påståenden som ger spår i hjärnan. Det är alltid kul och nyttigt.
Barn tror ju såklart att vi vuxna kan ge dem svar, att vi går runt och vet allt. I alla fall finns det dem vuxna som vill att barnen ska tro de. Något gammalt tänkande enligt mig, men okej då. Men vad skulle man då svara lille Hugo om han frågade om våran död. Något i stil med....

Jo du förstår att vi människor och djur lever här våran tid på jorden så länge vi kan och inte blir sjuka. Tills den dagen kommer när vår hjärtan och kroppen inte orkar längre då dör vi. Och några människor tror att vi lever vidare någon annanstans, ett nytt liv.

Ååååå vilket bra svar!!! Det ljusnar ju på en gång. Helt klart. Eller... nää.
Barns funderingar ska respekteras. Varför inte fortsätta fundera tillsammans, vad tror Hugo händer efter döden? Kan det vara så att vi kommer till en annan plats efter livet på jorden?

Jag gillar verkligen denna fundering. Det visar bara på många sätt hur dumt det låter. Att vi tror på ett liv efter detta som ingen kan ha en aning om. Ändå är det en stor trygghet att tänka som så. Men ärligt så är det lite som Hugo menar;

Varför måste vi då dö?